Problemet med befintliga LMS:er är just att de är skapade av och för administratörer och tekniker. I den mån några didaktiska eller undervisningspraktiska hänsyn tas, så är det oftast ganska vulgärpedagogiska antaganden som ligger bakom utformningen.

Men jag anser också att allt egentligen måste börja i lärarnas professionella samtal (som tyvärr inte ges alltför stort utrymme i skolan): hur kan vi kategorisera elevernas olika typer av förståelse, hur organiserar vi lärostoffet, vad är lämpat för genomgångar i grupp, vad vinner på en utgångspunkt i individens lärande, vilken typ av förförståelse har eleverna, hur kan vi hjälpa dem att hitta sin typ av förförståelse och utgångspunkt etc etc.

Tid för en sådan didaktisk analys av elevuppfattningar, stoffhänsyn, examinationsformer, resultatuppföljning med mera, tror jag mer eller mindre automatiskt skulle öppna ögonen för de stora möjligheter som finns i att själv skapa och publicera utbildningsplattformar. Åtminstone skulle en sådan diskussion mellan kollegor bädda för en introduktion av PLE. Som det är idag blir ”IT-entusiasternas evangelium” mest en uppräkning av allt fantastiskt som man inte hinner genomföra eller ser nyttan med i skolans värld, just för att lärarna inte tagit den grundläggande diskussionen om vad lärande är och vilka möjligheter man som pedagog har att främja det.

Dagligen möter jag elever som använder olika forum för att lära sig mer om det de är intresserade av, men det är slående att det inte sker inom det som styrs av styrdokument, dvs skolkunskaper. Vad beror det på?

Min erfarenhet är att lärande inom det som står i styrdokumenten, i detta fallet ämnesplaner och kursplaner, till stor del sker på annan tid än under lektionstiden för elever i åk 3 på gymnasiet som har tillgång till dator och internet i skolan, men att det sker enskilt. Jag ännu inte sett många exempel på att lärande sker via communities, bloggar m.m. på ett för eleven personligt sätt.

Som Krister skriver finns idag ”Google apps, blogg och wikitjänster, Delicious, Twine, Facebook, Twitter, skype”, dvs många möjligheter att lära sig genom att kommunicera via sociala medier. Utifrån detta ställer jag frågan:
• Hur användbart är det för elever idag att bygga upp och sitt använda sitt PLE för att tillägna sig de kunskaper som står i styrdokumenten under sin gymnasietid?

Jag anser att styrdokumenten behövs förändras och framförallt att det sker en förändring av hur kunskaper bedöms, samt hur feedback ges, för att eleverna ska känna att det de lär sig i skolan är tillräckligt relevant för dem vilket är ett måste för att de ska driva sin egen process framåt.

Kan PLE idag, med nuvarande styrdokument, vara ett komplement till mer traditionell undervisning för elever på gymnasiet? Eller bryter lärande genom sociala medier/nätverk i för stor utsträckning mot dagens skolformer?

Läs gärna de exempel som finns i de elevintervjuer vi i Umeå gjort för att kartlägga hur elever på gymnasiet använder sina bärbara datorer – och det är på många sätt användning som vi inom skolan inte kunnat förutsätta, planera för eller ens självklart känna till…
Lärande utan gränser: http://bit.ly/d1G3Ir

Att möta de utmaningar och krav framtidens elever ställer på skolan när det gäller att använda modern teknik på ett adekvat sätt är och kommer fortsatt att vara en av skolans stora utmaningar. Klarar vi inte detta är det troligt att skolan mister sin relevans för framtidens unga…

/Johan

I skolsammanhang har jag fått höra om vilka funktioner som finns i de dyrköpta systemen men diskussionen om hur de används och påverkar lärandet har varit väldigt frånvarande. Och det har även hänt att en viss funktion framhävs men utan att någon använder den. Miljontals kronor används för inköp och drift men ibland obefintliga resurser till det som kan påverka vad som görs i systemen. Och framhävs systemen mer än vad som görs i dem? När blir lärplattformen en administrativ plattform där lärandet inte är i fokus och varför?