Metamatrix om IT och Utbildning

(också publicerad i pappersform i DATORN I UTBILDNINGEN nr 3, 2010)

Många kommuner och andra utbildningsanordnare har skaffat lärplattformar (Learning Management Systems, LMS) för att kunna ta till vara den användbarhet och de möjligheter som IT kan ge utbildning. Mot bakgrund av de förändringar i synen på lärande som pågår, i kombination med att ny teknik på internet utvecklas, diskuteras alltmer om inte LMS:en kommer att ersättas av PLE:n, den personliga lärmiljön.

En PLE (Personal Learning Environment) är en plattform, en funktion, en tjänst eller ett ramverk som utgår från den lärandes (elev, student, vuxenstuderande, kompetensutvecklande anställd) behov och kontroll över det egna lärandet. Bakgrunden till PLE:n är den utveckling som sker både inom synen på lärandet och inom den digitala tekniken. Synen på och den förändring som lärande genomgår kan karaktäriseras av en rörelse från ”teacher-centric, curriculum-oriented, knowledge-push” mot en mer ”learner-centric, interestoriented, knowledge-pull” (not 1). Många forskare, pedagoger och organisationer som 21st Century Skills verkar vara överens om att i framtiden kommer, och bör lärandet ske mer flexibelt, vara mer orienterat mot individen och ske i nya former som till exempel med sociala medier/nätverk som kanske bryter upp de traditionella skolformerna.

Internet i utveckling

Internet karaktäriseras i dag av två starka utvecklingstendenser. En tendens är en tilltagande digitalisering av (media)innehåll som traditionellt inte varit digitalt, det vill säga böcker, artiklar, filmer, videor och liknande. Detta innehåll, tillsammans med det som redan från början producerats digitalt, märks med metadata och läggs sökbart i databaser på nätet och i ”molnet” och länkas i tilltagande grad till vartannat enligt standarder.

Den andra tendensen är att personer beskriver sig själva och länkar sig till varandra i olika sociala nätverk och medier som Facebook och Twitter. Dessa två utvecklingslinjer håller nu på att föras samman så att väl uppmärkt och semantiskt länkat innehåll nu också börjar kunna kopplas ihop med personer som är länkade till varandra i sociala nätverk.

Det är mot denna bakgrund av förändringar som man kan se den begynnande utvecklingen av personliga lärmiljöer.

Vad är en LMS?

Men för att bättre förstå vad en PLE är för något kan vi utgå från dagens LMS:er, Learning Management Systems det vill säga de lärplattformar som finns runt om i utbildningssystemet i dag. Exempel på väl utbyggda LMS:er är Fronter, It’s Learning/IST, Blackboard, Moodle och Ping Pong. Det finns två intressanta aspekter när en LMS ska beskrivas. Den ena aspekten rör skolans sätt att fungera; att utbildning traditionellt är en pushaktivitet, det vill säga att från institutionen och lärarna utgår det information som eleverna behöver ta del av för att lära sig saker. Informationen är till stor del administrativ eller studieadministrativ, utifrån en av lärare definierad process. Den information som läggs in i LMS:en utgörs av information om kursen, kursmålen, studiegången, olika uppgifter som eleverna ska göra och lämna  in. Även delar av studiematerialet läggs in. Eleven tar del av detta och utför uppgifterna. Det finns kommunikationskanaler som e-post och kanske chatt där elever och lärare kan ha kontakt. När kursen är klar finns stöd för betygsättning och omdömen. Funktioner som dessa är generella för plattformar som Blackboard, Fronter eller It’s Learning.

Centraliserad IT

Den andra aspekten är att tekniken är centraliserad. Den är inköpt av IT-avdelningar från företag som utvecklar och driver dessa tjänster och på skolorna finns speciella expertlärare som ger råd till de användande lärarna och eleverna hur systemet ska hanteras. Innehållet finns på egna servrar eller hos leverantören av systemet. Lärplattformarna anpassas och utvecklas efterhand för att rymma och hantera ny funktionalitet som bloggar, wikis, portfolio, mikrobloggar. Affärsmodellen är abonnemang i olika avgiftssteg beroende på antalet användare. Fördelarna är många. Både lärare och elever/studenter tycker att det är mycket lättare att hålla kontakt, veta vad som ska göras, kurser kan beskrivas på ett bra sätt, lärare kan lägga in nytt studiematerial alltefter behov, de får bra stöd i den administrativa delenav arbetet, frånvaro och omdömen/betyg kan lärare, elever och föräldrarta del av. LMS:en är ett stort steg framåt för hur IT kan stödja utbildning. Men många lärare är också kritiska till företeelsen och menar att LMS:en i grunden mer är gjord för administration än för lärande. De menar också den inte är ett tillräckligt flexibelt verktyg därför att lärande och undervisning är aktiviteter som kan ta sig många olika uttrycksformer. Ytterligare en kritik har riktats mot att innehåll i form av läromedel/lärresurser som lagts in på en plattform har svårt att exporteras och bli åtkomligt för andra verktyg och system.

Kvalitativt språng

Den personliga lärmiljö, PLE, tar frågan om IT och utbildning till nästa nivå. Det är ett kvalitativt språng. Där LMS:en fokuserar på lärarnas och institutionernas behov, sätter PLE:n eleven/den lärande i centrum. Det ligger väl i linje med de trender vi kan se i samhället gällande nya förhållningssätt till kunskap, där kunskap är lika mycket en process och en väg som något fast och för evigt. Vidare betonas flexibilitet och att det finns många olika sätt att lära sig på. Framför allt betonas lärande tillsammans med andra i olika former av sociala nätverk. Med hjälp av en PLE tar den lärande mer kontroll och mer ansvar för att sköta sin egen utbildning. Det kan handla om att sätta sina egna mål, att arbeta fram en plan för att nå dessa, skaffa fram lämpliga läromedel och interagera både med lärare, studiekamrater och med det omgivande samhället. PLE:n hanterar olika former av innehåll, läromedel, böcker, videos/filmer, artiklar, digitala lärresurser etc. Ett viktigt steg kan vara att också själv skapa innehåll och publicera och dela med sig till lärare/andra elever/ sitt utbildningsnätverk/sociala nätverk. Vidare kanske man reflekterar över sin lärprocess och utvärderar de resultat man uppnått. PLE utgår alltså från en situation där den lärande finns i centrum och genom sina intressen och sina behov tar ett ökat ansvar för sin utbildning. Det pågår intensiva debatter hur mycket ansvar elever i de lägre årskurserna kan ta och hur självständigt de förmår arbeta. Denna fråga måste överlämnas till pedagogerna som säkert klarar av att lösa detta. Men någonstans mot vuxenåldern vill och kan de flesta ta mer och mer ansvar. I dag kanske PLE (om de fanns) skulle användas från gymnasieskolan och uppåt.

Decentraliserad IT

Tekniskt så handlar PLE:er om decentraliserad IT. Ett nyckelord är interoperabilitet där information från en rad olika tjänster och funktioner integreras i den egna miljön. PLE:en måste kunna ta emot, sammanställa många olika informationsflöden från olika håll. Eleven/studenten måste kunna få ta del både av informationen från sociala medier/nätverk såväl som olika typer av lärresurser och ställa samman denna information på ett sätt som blir relevant för det egna lärandet. PLE blir en punkt genom vilken följande grundelement ska hanteras och integreras:

• Kommunikation. Hantering av både sociala nätverk/medier och onlinefunktioner som Skype.

• Lärprocess. Funktion som både hanterar utifrån kommande studieupplägg från till exempel lärare eller utbildningar eller egna upplägg.

• Innehåll. Funktionalitet för åtkomst, hantering och publicering av lärresurser. Tillgång till olika databaser innehållande digitala/ickedigitala lärresurser. Funktionalitet där man skapar sina egna moduler och sammanhang som kan publiceras och delas med andra i de nätverk man deltar.

• Administration. Funktionalitet som hanterar, samverkar med eller helt enkelt är identisk med den som finns på den utbildning man går på.

Utvecklingen av en PLE handlar mer om att få redan existerande funktioner och tekniker att samverka och kommunicera med varandra än att skapa en helt ny teknisk plattform. Många av funktionerna finns redan och behöver inte skapas på nytt. Däremot finns det ett stort behov av integration mellan verktyg som till exempel: Blogg- och wiki-verktyg, Twitter, Flickr, RSS, Facebook, e-post, Delicious, Diigo, Slideshare, Google apps, Youtube.

Successiv utveckling

Utvecklingen mot personliga lärmiljöer, PLE, sker successivt hela tiden dels i form av att användarna själva organiserar sina egna miljöer med avseende på den teknik som finns. Olika nätverk håller på att organisera sig för att skapa PLE:er eller PLE-liknande funktioner. Den övergripande tekniska utvecklingen på Internet i sig hjälper en sådan process. Men även om det finns nätverk och tjänster som kallar sig PLE är det tveksamt om de fungerar så bra som visionen beskriver. Det är ingen kritik utan bara ett sätt att tala om att det för närvarande pågår en kraftig utveckling och forskning med en massa intressant innehåll. En spännande plattform är Unikum, som primärt marknadsfört sig som en IUP-tjänst (individuella utvecklingsplaner), som redan från början utgått från elevens egna mål och vägen dit. Ytterst rudimentära PLE:er går att få i ett utbildningssammanhang genom att använda de applikationer och tjänster som finns för olika ändamål. Google apps, blogg och wikitjänster, Delicious, Twine, Facebook, Twitter, skype. Men man får själv som person agera nav och integratör i allt för stor utsträckning. Ett nästa steg kan vara att det utvecklas funktioner för att integrera alla de flöden som ovanstående tjänster genererar och på lite längre sikt att med hjälp av semantik få datorn att sortera ut hur olika innehåll och personer relaterar till varandra.

Vägen framåt

Den stora bristen hos utbildningsanordnare är fortfarande förståelse för hur internet och datorer utvecklas och hur utbildning kan utvecklas med hjälp av IT. Detta gäller på alla nivåer inom hela utbildningssystemet.

Motståndet mot PLE-tänkandet kan tänkas komma från olika håll: Institutioner och lärare som anser att friheten blir för stor för elever att hantera, IT-avdelningar som inte kan kontrollera utvecklingen av IT-miljöerna i lika stor utsträckning, leverantörer av mer slutna LMS-system, läromedelsförlag som inte känner sig hemma i nya digitala miljöer där utbildningsmaterial måste kunna interagera med annat material på friare sätt.

Vad bör kommuner och andra utbildningsanordnare göra idag? Fortsatt och ökad kompetensutveckling inom IT för all personal inom utbildningsväsendet är viktigt. Men här gäller det att se upp! Det finns också mycket kunnig personal som behöver utveckling utifrån sin nivå. Men det viktiga är att fler inser vad IT kan bidra med för att öka den digitala kompetensen vars ledord är skapa, hantera och dela mänskliga föreställningar med hjälp av IT.

Det andra steget är att med en höjd kunskapsnivå borde också mer avancerade strategier utarbetas som i sin tur ger utrymme för skapandet av digitala infrastrukturer som gör det möjligt för lärande att ske mer individuellt, mer i nätverk, mer ad hoc, över geografiska avstånd och i ett livslångt sammanhang.

Not 1 Ambjörn Naeve, Mikael Nilsson, Matthias Palmer, Fredrik Paulsson: Contributions to a public e-learning platform: infrastructure; architecture; frameworks; tools. International Journal of Learning Technology 2005 – Vol. 1, No.3  pp. 352 – 381

Recension av The Future of the Internet and how to stop it av Jonathan Zittrain          Del  3 av 3

Några dagaktuella exempel

Om vi använder Zittrains analys för ett ögonblick och tittar på några dagsaktuella händelser, vilka slutsatser kan man då dra?

Idag är det en stor hype kring Iphone och Ipad. Dessa prylar från Apple är snygga, coola och användbara. De flesta av oss vill ha en! Men de är ju också exempel på den utveckling som Zittrain i längden inte anser är bra. Dessa apparater är inte alls lika öppna som en PC eller Apples större datorer. Hård och mjukvara är hårt integrerade. Det går inte att köra och installera ett annat operativsystem än deras eget. Det går heller inte att tillverka s.k. appar (apps, applications, små program som kan laddas ned till Iphone, Ipad) annat än med Apples egna utvecklingsverktyg. Och när de säljs tar Apple en kommission. Iphonen/Ipaden har hög funktionalitet, men de är mer slutna än den PC vi är vana vid.

När nu mobiltelefonvärlden snabbt sammanfogas med PC/Internetvärlden, uppstår intressanta möjligheter och problem. I detta gränsland som uppstått mellan PC och mobiltelefonen är det inte självklart hur affärsmodellerna kommer att se ut. Konsumenterna verkar av tradition vara beredda att betala för tjänster och innehåll i den mobila världen vilket inte är fallet i PC/Internet- världen.

Apples App Store beräknas omsätta 30 miljarder kr under 2010 därför att konsumenterna gillar de mycket funktionella apparna som kan köpas till ett lågt styckepris. Men apparna är bundna till Apples hårdvara och kan inte användas på andra plattformar.

Ett annat aktuellt exempel är Stockholm stads nya upphandling från Volvo IT av IT-tjänster till kommunen. Den verkar till stora delar ha syftet att få bättre kontroll över den hård- och mjukvara som används i stadens datorer. Detta är ett sätt att försöka leverera hög säkerhet och hög funktionalitet till en låg kostnad. Syftet är naturligtvis helt legitimt. Däremot så verkar inte lärare och rektorer inom utbildningsförvaltningen vara särskilt nöjda. De känner sig instängda i en alltför trång datormiljö. Sannolikt är skolans behov av ett öppnare och friare sätt att organisera IT-tillgången betydligt större än hos mer traditionell kommunal förvaltning. Där finns både behov av programvaror som övrig kommunal administration inte behöver och behov av system som främjar öppenhet och kommunikation i en dela-med-sig-kultur som är central i utbildningsvärlden. Här behövs en mycket större medvetenhet och debatt hos de aktörer som organiserar och ansvarar för utbildning, innan beslut fattas hur skolan ska organisera sin IT.

En annan intressant konflikt som återigen rör Apple kom fram i samband med lanseringen av Ipad. När Steve Jobs visade förstasidan i New York Times kunde man se att Ipaden inte kunde visa de videor som alltid ligger där. Dessa videor är i formatet Flash och Apple har bestämt sig för att inte låta detta format fungera på Ipad eftersom man anser det är både minneskrävande och buggigt trots att det numera är det vanligaste videoformatet på webben. Säkerligen finns affärsmässiga skäl bakom detta beslut som i bästa fall för Apple ytterligare driver konsumenter mot den egna plattformen.

Vad är då fördelen med ett generativt förhållningssätt? Jo, ett sådant Internet har mycket mer att erbjuda än slutna, till olika apparater bundna lösningar. Det kommer alltid att finnas en konflikt mellan öppenhet och flexibilitet å ena sidan och funktionella-, säkerhets- och ekonomiska aspekter å den andra. Det gäller att hitta en bra balans. Detta är nog det Zittrain i sin bok kommer fram till: Att vi behöver tänka, analysera och diskutera hur vi vill ha våra IT-lösningar från flera aspekter innan vi kastar oss in i lösningar som på kort sikt är bra men som i ett längre perspektiv hindar en bra och sund utveckling. Internet är inte bara länkar mellan producenter och konsumenter utan också mellan medborgare. Internet är inte bara till för handel, köp och sälj. Internet tillhör också det civila samhället.

The Future of the Internet and how to stop it är en bok som kan och kanske bör läsas av alla som vill förstå den utveckling som Internet står inför. Den kan hjälpa oss som privatpersoner såväl som i våra yrkesroller. Den bra för utbildningsvärldens personal. Inte minst för de som är inköpssansvariga och beslutsfattare vid IT-inköp.

Del 1

Del 2

The Future of the Internet and how to stop it av Jonathan Zittrain                                                      342 sid, Yale University Press, ISBN 978-0-300-15124-4

Boken finns att köpa på nätet eller laddas ned som PDF från: http://futureoftheinternet.org/download

Intressant föreläsning av Jonathan Zittrain http://fora.tv/2008/05/15/Jonathan_Zittrain_The_Future_of_the_Internet

Recension av The Future of the Internet and how to stop it av Jonathan Zittrain.         Del 2 av 3

Kampen mellan det specialiserade och det allmänna decentraliserade

Zittrain beskriver hur kampen mellan specialapparaterna och PC’n skedde på 80-talet. Ett exempel är de intelligenta skriv- och räknemaskinerna som försökte nå framgång, men där PC’n till slut vann genom sin stora mångsidighet och förmåga att göra många fler saker än skriva och räkna. Ett annat exempel är stordatorerna som med sin stora centraliserade kapacitet inte kunde stå emot PC-världens många små datorer uppkopplade i decentraliserade nätverk. Zittrain kallar detta för The Battle of the Boxes.

En annan kamp från samma tid kallar han The Battle of the Networks. Internet var inte den enda nätlösningen. Det laborerades med ett flertal olika nät. För att nå ut till konsument med Internet var det också nödvändigt med avregleringar inom telekombranschen där de stora amerikanska telefonbolagen tidigare haft monopol på stora delar av telefonnätet. Dessa monopol hade knappast tillåtit att privatpersoner och mindre företag skaffade sig modem för att utbyta datatrafik. Men en avreglering skedde och ett viktigt hinder för ett allmänt internet var undanröjt.

Det fanns också till att börja med ett antal konkurrerande nät som AOL (America Online), CompuServe, Prodigy, MCI Mail. I Frankrike försökte Minitel lanseras som både hade egen terminal och ett eget nät. Men så småningom gick Internet segrande ur striden och blev det helt dominerande nätet.

Hot mot den generativa modellen

Men nu förekommer ett antal stora hot mot den generativa modellen. Kort kan man säga att i de fördelar som funnits i form av öppenhet och de mångas deltagande, ligger också ett hot. Nätets öppenhet har kunnat utnyttjas av personer och organisationer som inte har nätets bästa för ögonen. Nätet har idag blivit en mycket osäker plats där virus (malware, adware, spyware, trojaner, maskar, rootkits etc.) finns på många ställen och som kan göra oerhörd stor skada. Spam är ett annat problem som tynger ner nätets kapacitet. Integritetsintrång är ett tredje.

Zittrain pratar till och med om risken för ett digitalt Pearl harbour där säkerheten hos ett stort antal ledande och viktiga institutioner och företag helt skulle kunna kollapsa. Där information skulle kunna förstöras, utnyttjas och stjälas. Allt detta med oanade konsekvenser.

För att möta utvecklingen mot ett nät där allt fler känner sig osäkra efterfrågas säkrare lösningar. Vi vill slippa risken att utsättas för intrång som antingen gör våra datorer obrukbara, utsätter oss för bedrägerier eller rapporterar vårt nätbeteende. Men än mer känsliga för dessa problem är de organisationer vi arbetar för eller är involverade i; företag, myndigheter, skolor, bibliotek, kaféer osv. Beslutsfattarna i dessa organisationer är intresserade av enkla, billiga och säkra lösningar vilket leder till mer slutna och inflexibla lösningar.

Men den bristande säkerheten är inte det enda hotet mot den generativa modellen: Cloud Computing innebär att vi utför det vi behöver med hjälp av programvara som inte finns i PC’n eller apparaten vi arbetar med, utan att den tillhandhålls av en tjänst som finns någonstans på nätet, i det s.k. molnet, som består av servrar någonstans på Internet tillgängliggjorda av ett företag. Det är också på dessa servrar vi lagrar vårt innehåll och våra filer. Ett bra exempel på detta är Google Apps.

Företeelser som Software as a Service kan också vara problematiska men även i vissa delar av Web 2.0 kan användaren hamna i beroendeställning till leverantören utan möjligheter att själv kunna påverka källmaterialet.

En annan tendens är att de nyare apparaterna, som mobiler och spelkonsoler, som kopplas upp mot Internet är betydligt mer slutna än den traditionella PC’n.

Strategier och åtgärder för ett bevarat ”generativt” nät

Det generativa Internet utvecklades i första hand utanför den traditionella marknaden. Detta sammanhang bestod av många inblandade aktörer; amatörer, intresserade, idealister, företag, akademiker, affärsfolk, dataingenjörer som utarbetade system och lösningar som kunde samverka och bygga på och interagera med varandra.

Zittrain önskar att det generativa synsättet ska kunna fortsätta finnas även efter det att Internet blivit mainstream och varje persons verktyg. Han anser att detta synsätt är till stor fördel för att utvecklingen av nätet ska kunna fortsätta och inte hämmas av för mycket stängt, bundet och bekvämt tänkande och utförande, som ger bra och säker funktionalitet på kort sikt men som inte uppmuntrar till utveckling och integration av innehåll och applikationer.

Zittrain förslår en rad strategier och åtgärder för ett fortsatt kreativt och utvecklingsinriktat nät. Bl.a. framhåller han Wikipedia som en samarbetsplattform som trots alla problem fungerar mycket väl. Han ser dess ”community spirit” som mycket viktig föregångare och exempel.

Överhuvudtaget verkar Zittrain vilja att vi som medborgare och aktörer inte passivt finner oss i olika bekväma säkra slutna lösningar. Han vill att vi, i våra egna sammanhang tänker själva och utvecklar våra strategier så att de inte endast är bra för oss utan också för andra i ett längre perspektiv.

Han anser vidare att nätneutralitet är av yttersta vikt, d.v.s. att inga enskilda aktörer ska bestämma vad som ska få skickas på nätet eller att viss trafik ska prioriteras.

För att hålla koll på att privata/personliga data och att material som vi lägger ut på nätet inte missbrukas förslår Zittrain att det utvecklas system för datagenealogi, d.v.s. system som talar om var uppgifterna kommer ifrån och på vilka villkor de finns på nätet.

En annan teknisk lösning som skulle öka säkerheten mot virus och malware är införandet av s.k. virtuella maskiner vilket innebär att datorn/PC ”simulerar” en dator inuti sig. På så sätt behöver inte hela operativsystemet infekteras av ett virus utan bara den simulerade datorn påverkas. Denna kan då lättare återskapas. Man kan också tänkasig att man har flera ”datorer” inuti sin dator som man använder i olika situationer.

Några  dagsaktuella exempel…..del 3 publiceras 2010-02-18.

Del 1

Del 3

Boken kan laddas ned som PDF från: http://futureoftheinternet.org/download

Recension av The Future of the Internet and how to stop it av Jonathan Zittrain         Del 1 av 3

Inledning

Min första reaktion inför titeln The Future of the Internet and how to stop it av Jonathan Zittrain är: Vadå? Vill han stoppa Internet? Är detta ännu en av de nätskeptiska författarna och debattörerna som tycker att nätet fördummar och gör oss ytliga? Är detta ännu en bok i raden av nätskeptiska böcker som Andrew Keens The Cult of the Amateur eller uppmärksammade artiklar som Is Google making us stupid? av Nicholas Carr.

Men ju längre jag läser desto mer uppskattar jag titeln! Jonathan Zittrain är inte alls en Internethatande reaktionär. Tvärtom! Han är istället en person som vill rädda Internet från den utveckling som han anser sannolik. Han ser en stor risk att Internet inte kommer att fortsätta utvecklas på det unika och kreativa sätt som nätet och PC’n har gjort under de senaste 30-40 åren. Han värnar och bryr sig om Internet men är orolig för den kommande utvecklingen.

Jonathan Zittrain är en av de amerikanska akademiker med oantastliga meriter som samtidigt väljer att vara debattör och populär författare. En kollega med liknande bakgrund är den kanske i Sverige mer kände Lawrence Lessig, som för övrigt skrivit förordet till boken.

Jonathan L. Zittrain, född 1970, är amerikan och är för närvarande professor of Internet law på Harvard Law School och Faculty co-director på Harvard’s Berkman Center for Internet & Society. Tidigare var han bl.a. professor of Internet Governance and Regulation på Oxford Internet Institute of the University of Oxford. Hans arbete rör flera aspekter av internetjuridik som immaterialrätt, censur, filtrering etc.

Hot och möjligheter

Huvudtesen i denna bok är att nätet står inför ett antal rejäla hot som pendlar mellan extremerna disintegration och överreglering. Den ena extremen är förorsakad av den minoritet som inte kan avhålla sig från att parasitärt utnyttja nätet till sin egen fördel genom virus, maskar, malware, spam, identitetsstölder, vidrigt våld och pornografi. Den andra risken är ett överreglerat internet där företag och organisationer låser in användarna i opåverkbara apparater, där hård- och mjukvara sitter ihop och uppdateras centralt på distans.

Zittrain ser Internets utveckling fram till nu som en unik serie mycket lyckosamma parallella utvecklingar. En rad olika aktörer har både genom samarbete och konkurrens under förvånansvärd kort tid lyckats utveckla en teknik som kommit att dominera eller i alla fall bli en viktig del av tillvaron i den mer utvecklade delen av världen.

Internet och PC’n har sedan 1970 och framåt utvecklats av en blandning av forskare, amatörer, entusiaster, affärsmän/kvinnor. Nätets grundstruktur bygger på ganska enkla protokoll som förmedlar datapaket mellan datorer som är uppkopplade på Internet. Ur flera aspekter är detta inte helt effektivt men det har gett nätet en robust grundstruktur som tillåter en rad olika utvecklingsinsatser från många aktörer samtidigt och som också gett utrymme till rörelser som Open Source, självuppfostrande regler som netiquette, åsikter som att all information ska vara fri och olika ”commons”-rörelser varav Creative Commons är den mest kända.

Nätets grundläggande teknik och protokoll har inte dominerats av enskilda aktörer utan har kunnat ligga till grund för vem som helst att utveckla och modifiera. Detta är enligt Zittrain en av de allra viktigaste förklaringarna till varför utvecklingen kunnat gå så snabbt och så förhållandevis bra.

Ett nyckelbegrepp i boken är Generative Technology. Det är svårt att hitta en bra och etablerad svensk översättning men generative kan närmast översättas som skapande, frambringande, fortplantnings-…, vilket kan ge en god uppfattning av vad det hela handlar om.

Zittrain använder detta begrepp för att berätta om och beskriva den miljö och de förutsättningar som nätet och PC’n utvecklades under från 1970 fram till och med 90-talet. Enligt Zittrain har PC’n och Internet utvecklats med hjälp av denna generativa teknologi som låter användarna experimentera, leka med och utveckla den. Det är en plattform som bjuder in till utveckling genom samarbete.

Med hans egna ord kan det låta så här: ”I have termed this quality of the Internet and of traditional PC architecture “generativity.” Generativity is a system’s capacity to produce unanticipated change through unfiltered contributions from broad and varied audiences. Terms like “openness” and “free” and “commons” evoke elements of it, but they do not fully capture its meaning, and they sometimes obscure it.”

Zittrain anser helt enkelt att detta har varit ett av grundfundamenten i nätet och PC’ns utveckling. Han målar fram en bild som har varit en blandning av idealitet och affärer, mellan open source, open content- förespråkare och företag som vill få sina produkter och affärsmodeller att dominera. Han beskriver den blandning av idealitet och affärsnytta som låg till grund för utvecklingen; hur akademiker, forskare på företag, intresserade amatörer samarbetade och konkurrerade. Några stora pengar fanns till att börja med inte med i bilden och ingen brydde sig om att i någon större utsträckning, få kontroll över allt som skedde.

Han påpekar speciellt att det utskällda Microsoft med sina försöka att dominera PC-marknaden aldrig var i närheten av det som Apple lyckats genomföra med IPhone. Apple släpper inte in utvecklare på sin Iphone-plattform innan de godkänts medan Windows bara är ett av ett flertal  operativsystem som kan användas på PC’s.

Kampen mellan det specialiserade och det allmänna decentraliserade….. del 2 publiceras 2010-02-17

Del 2

Del 3

Boken kan laddas ned som PDF från http://futureoftheinternet.org/download