Gräset är grönare i England
I förra vecka var jag (och cirka 2000 andra svenskar) i London i samband med den årliga BETT-veckan. Jag skriver avsiktligen i samband med BETT-mässan, då jag numera spenderar den mesta tiden på aktiviteter som äger rum på andra ställen än på mässan. Jag tror att det beror på att jag söker mig till ställen där man har tid att lyssna och reflektera, snarare än att försöka fånga upp fragment av kunskap och försöka att sätta detta i ett sammanhang.
Mitt första starka intryck var på Cumberland Hotell när jag under torsdagen deltog på Apple Education Leadership Conference. Tim Rylands (grundskolelärare, föreläsare, inspiratör) tog oss alla med på en resa till en ny värld. Hans syn på skola och lärande handlade om ge eleverna energi och livsglädje, och att hitta olika sätt att fånga deras nyfikenhet och engagemang. Tim fick ett pris av BECTA för ett par år sedan med motiveringen ” an “extremely gifted and inspirational teacher, with a love of the creative potential of technology, who has an excellent rapport with his pupils. The approaches he uses are innovative and imaginative, in particular his use of games software.” Han har ett kreativt sätt att använda teknologi I klassrummet, bland annat genom att använda spel som Myst för att inspirera unga och deras utveckling av sin självbild och sitt självförtroende. video från Tims klassrum
Mitt andra starka intryck var på The American International University in London i samband med Rektorsakademiens nätverksträff. Andrew Meller, rektor på Winchcombe Abbey Primary School talade om hans arbete med att adressera en sjunkande betygsutveckling på skolan. Hans syn på skolutveckling och lärande har han formulerat som ” learning is an active process that involves applying acquired knowledge and skills to different situations in order to develop understanding”. Andy gav ett exempel som var mycket tänkvärt. Enligt honom kunde man se skolans utbud och innehåll som ett vägval mellan McDonalds och Michelin. Enligt honom handlar McDonalds om att leverera en produkt (hamburgare) på exakt samma sätt på samtliga restauranter i världen. Michelin (och Michelin-guiden) kräver vissa grundkomponenter såsom kvalitet och servicegrad, men är inte standardiserad när det gäller själva tjänsten (måltiden). Här finns det full frihet att kreativt skapa unika måltider som passar olika människor och där varje restaurang är mer specialiserade. Varför kan inte skolan vara mer som Michelin, där man ställer vissa basala krav på kvalitet och standards, men där det finns utrymme för mer mångfald i själva utförandet av tjänsten?
Mitt tredje starka intryck var på Rektorsakademiens mingelkväll på Hanover street. Här samlades en stor samling förvaltningschefer, skolledare och IT-ansvariga från Sverige för att mingla och utbyta erfarenheter. Det var en mycket lättsam och kreativ stämning som gav mig många goda idéer och nya kontakter.
Jag tror inte att gräset måste vara grönare i England, även om vi i Sverige saknar några viktiga komponenter. Vi saknar den politiska insikten i Sverige, och en långsiktig vision att arbeta efter. Vi saknar även någon sammanhållen och kreativ mötesplats där vi svenskar kan bli transformerade till mer sociala och nätverkande européer.


