Metamatrix om IT och Utbildning

Under OER-konferensen Framtiden för OER i Sverige gjorde Jan Hagerlid från Kungliga Biblioteket en intressant jämförelse mellan Open Access-rörelsen (OA) och rörelsen runt öppna lärresurser. Tyvärr har jag inte tillgång till hans bildserie ännu och mina anteckningar är ofullständiga. Men han gjorde en lista med + och – för de båda rörelserna som i flera avseenden talade till OA:s fördel. Jag hann inte med att anteckna allt han sade men här är hans + och – för OER-rörelsen:

Minus för OER: Oklarhet om upphovsrätt, vissa lärares inkomster kan vara hotade, inget stöd i normer och meritering det officiella stödet inte lika tydligt, saknas enkel infrastruktur och allmänt erkända tjänster, mer komplext och föränderligt material.

Plus för OER: Små problem med överlåtelse av upphovsrätt, ingen etablerad meriteringsmodell som bromsar eller ekonomiskt modell som bromsar, inga etablerade motståndare, målgruppen potentiellt mycket större.

Min egen tolkning är att detta i första hand visar att OA är en mognare och mer etablerad rörelse. OER-rörelsen startade senare och har ännu inte hunnit vinna samma stöd från etablissemanget.

Jag skrev själv för några år sedan en jämförelse mellan de tre fenomenen öppen källkod, Open Access och öppna lärresurser inom högre utbildning för OECDs räkning. Den ska publiceras i en antologi inom CERIs program University Futures som blivit kraftigt försenad, så innan texten är helt föråldrad lägger jag ut den här. Kanske någon har glädje av den. Open to Change

Vi människor undrar ofta hur vi uppfattas av andra. Det behöver inte vara ett tecken på fåfänga att fråga efter andras bild av en själv. Det kan vara ett bra sätt att lära sig mer om sig själv. Detta gäller i synnerhet ett helt lands självbild — där kan man ha mycket att lära av att fundera över hur man uppfattas av dem som kanske har delvis andra utgångspunkter och prioriteringar.

Min kollega Frida Hallén och jag har gjort en studie där vi läst ett antal OECD-granskningar som beskriver och jämför svensk utbildning med andra länders. Rapporten hittar du här. Svensk utbildning sedd utifrån Vi har lagt 12 olika granskningsrapporter bredvid varandra och försökt beskriva den bild av svensk utbildning som växer fram. Det har varit ett fascinerande arbete som visar att OECDs experter i många avseenden berömmer Sverige för ett ambitiöst, generöst och välfungerande utbildningssystem. Men det finns också kritik på ett antal punkter, t.ex. ifråga om hur nyanlända invandrarelever tas emot. Det är intressant att notera att de senaste årens rapporter är mer kritiska till svensk utbildning än de tidigare. Man kan fundera över orsaken till det…

För den som vill få en snabb inblick i rapporten finns här ett bildspel. PP_Svensk utbildning

Som jag tidigare bloggat om så finns det ett mycket spännande initiativ runt hur man kan definiera och mäta de kompetenser som anses behövas i det framtida arbetslivet. Initiativet kallas Assessing and Teaching 21st Century Skills. Hur ska man t.ex. definiera ”social kompetens” och kunna mäta det inom ramen för ett internationellt kunskapstest? Utmanande och intressanta frågor som man nu kan läsa mer om. Forskarna inom ATC21S har precis släppt några intressanta white papers som visar hur man resonerar om saken.

ACT21S samarbetar med OECD/PISA som ju sedan länge spelat stor roll i den svenska skoldebatten. Mina kontakter inom OECD berättar nu att PISA redan till 2012 kommer att föra in en del av detta nytänkande. 2015 kommer PISA enligt planerna kraftigt att ha förändrats för att kunna mäta dessa nya kompetenser. Det innebär att både formen för undersökning och innehållet kommer att förändras. Testerna kommer att bli datorbaserade och mer av gruppvisa övningar kommer sannolikt att genomföras.

Samtidigt genomför Skolverket en revision av kursplanerna. Men i denna revision nämns knappast IT. Man gör inte heller några försök att fånga in digital kompetens eller ”kompetenser för det 21:a århundradet”. Skolpolitikerna bekymrar sig sig ofta över att svenska elevers prestationer försämras i PISA-testerna, jämfört med andra länder. Men nu tycks revideringen av kursplanerna gå i rakt motsatt riktning mot den internationella utvecklingen. Detta är allvarligt, inte minst eftersom kursplanerevideringar genomförs ytterst sällan. Ska vi behöva vänta till 2020 innan de svenska läroplanerna går i takt med omvärlden?

När man talar om innovationer tanker de flesta på nya lösningar och produkter som skapar stora förändringar. Men inom utbildningssektorn kan inkrementella innovationer, dvs. förändringar i små steg, vara nog så effektiva.

Förra veckan arrangerade OECDs Centre for Educational Research and Innovation och den brasilianska delstaten Santa Catarina en konferens kallad The School of the Future, Today. Där diskuterades hur man bäst gynnar framväxten av innovationer inom skolsektorn för att de ska kunna skala upp och överleva på lång sikt. De exempel som beskrevs kan delas in i fyra kategorier:

Det exempel på en storskalig och radikal innovation (1) som beskrevs var den amerikanska delstaten Maines projekt med en dator per elev till en mycket stor grupp elever.  Det fanns ett spännande småskaligt radikalt projekt (3) från Brasilien – en skola kallad Luminar som förändrat både arbetssätt och lärarrollen. Småskaliga inkrementella innovationer (4) stöter vi ofta på i skolans vardag. Grunden för detta är ett gott innovationsklimat där det finns både tillåtelse och möjlighet för enskilda och grupper av lärare att experimentera. En viktig slutsats från konferensen var att storskaliga inkrementella innovationer (2) också kan ha stor betydelse. Doug Brown från Becta i England beskrev hur deras projekt att främja skolors användning av digitala skrivtavlor blivit en stor succé som påverkat elevernas skolresultat i positiv riktning. Ett skäl till succén menade Brown är att tavlorna inte förutsätter omedelbara radikala förändringar i arbetssätt och pedagogik. Lärarna kan ta små steg i taget.

Själv redogjorde jag för OECD-studien Beyond Textbooks, som är en jämförelse mellan innovationsklimat och IT-politik mellan de fem nordiska länderna. Där framkommer tydligt att en av de stora strukturella förändringar som skolsektorn genomgått som en följd av att vårt samhälle blir alltmer IT-beroende, är att storskaliga innovationer numera kan komma underifrån, från gräsrötter. Studien ger flera exempel på hur små grupper av lärare startat projekt runt digitala lärresurser som på några års sikt blivit så populära att de växt och numera har en inverkan på hela skolsektorn.