Metamatrix om IT och Utbildning

Vi människor undrar ofta hur vi uppfattas av andra. Det behöver inte vara ett tecken på fåfänga att fråga efter andras bild av en själv. Det kan vara ett bra sätt att lära sig mer om sig själv. Detta gäller i synnerhet ett helt lands självbild — där kan man ha mycket att lära av att fundera över hur man uppfattas av dem som kanske har delvis andra utgångspunkter och prioriteringar.

Min kollega Frida Hallén och jag har gjort en studie där vi läst ett antal OECD-granskningar som beskriver och jämför svensk utbildning med andra länders. Rapporten hittar du här. Svensk utbildning sedd utifrån Vi har lagt 12 olika granskningsrapporter bredvid varandra och försökt beskriva den bild av svensk utbildning som växer fram. Det har varit ett fascinerande arbete som visar att OECDs experter i många avseenden berömmer Sverige för ett ambitiöst, generöst och välfungerande utbildningssystem. Men det finns också kritik på ett antal punkter, t.ex. ifråga om hur nyanlända invandrarelever tas emot. Det är intressant att notera att de senaste årens rapporter är mer kritiska till svensk utbildning än de tidigare. Man kan fundera över orsaken till det…

För den som vill få en snabb inblick i rapporten finns här ett bildspel. PP_Svensk utbildning

Som jag tidigare bloggat om så finns det ett mycket spännande initiativ runt hur man kan definiera och mäta de kompetenser som anses behövas i det framtida arbetslivet. Initiativet kallas Assessing and Teaching 21st Century Skills. Hur ska man t.ex. definiera ”social kompetens” och kunna mäta det inom ramen för ett internationellt kunskapstest? Utmanande och intressanta frågor som man nu kan läsa mer om. Forskarna inom ATC21S har precis släppt några intressanta white papers som visar hur man resonerar om saken.

ACT21S samarbetar med OECD/PISA som ju sedan länge spelat stor roll i den svenska skoldebatten. Mina kontakter inom OECD berättar nu att PISA redan till 2012 kommer att föra in en del av detta nytänkande. 2015 kommer PISA enligt planerna kraftigt att ha förändrats för att kunna mäta dessa nya kompetenser. Det innebär att både formen för undersökning och innehållet kommer att förändras. Testerna kommer att bli datorbaserade och mer av gruppvisa övningar kommer sannolikt att genomföras.

Samtidigt genomför Skolverket en revision av kursplanerna. Men i denna revision nämns knappast IT. Man gör inte heller några försök att fånga in digital kompetens eller ”kompetenser för det 21:a århundradet”. Skolpolitikerna bekymrar sig sig ofta över att svenska elevers prestationer försämras i PISA-testerna, jämfört med andra länder. Men nu tycks revideringen av kursplanerna gå i rakt motsatt riktning mot den internationella utvecklingen. Detta är allvarligt, inte minst eftersom kursplanerevideringar genomförs ytterst sällan. Ska vi behöva vänta till 2020 innan de svenska läroplanerna går i takt med omvärlden?

När man talar om innovationer tanker de flesta på nya lösningar och produkter som skapar stora förändringar. Men inom utbildningssektorn kan inkrementella innovationer, dvs. förändringar i små steg, vara nog så effektiva.

Förra veckan arrangerade OECDs Centre for Educational Research and Innovation och den brasilianska delstaten Santa Catarina en konferens kallad The School of the Future, Today. Där diskuterades hur man bäst gynnar framväxten av innovationer inom skolsektorn för att de ska kunna skala upp och överleva på lång sikt. De exempel som beskrevs kan delas in i fyra kategorier:

Det exempel på en storskalig och radikal innovation (1) som beskrevs var den amerikanska delstaten Maines projekt med en dator per elev till en mycket stor grupp elever.  Det fanns ett spännande småskaligt radikalt projekt (3) från Brasilien – en skola kallad Luminar som förändrat både arbetssätt och lärarrollen. Småskaliga inkrementella innovationer (4) stöter vi ofta på i skolans vardag. Grunden för detta är ett gott innovationsklimat där det finns både tillåtelse och möjlighet för enskilda och grupper av lärare att experimentera. En viktig slutsats från konferensen var att storskaliga inkrementella innovationer (2) också kan ha stor betydelse. Doug Brown från Becta i England beskrev hur deras projekt att främja skolors användning av digitala skrivtavlor blivit en stor succé som påverkat elevernas skolresultat i positiv riktning. Ett skäl till succén menade Brown är att tavlorna inte förutsätter omedelbara radikala förändringar i arbetssätt och pedagogik. Lärarna kan ta små steg i taget.

Själv redogjorde jag för OECD-studien Beyond Textbooks, som är en jämförelse mellan innovationsklimat och IT-politik mellan de fem nordiska länderna. Där framkommer tydligt att en av de stora strukturella förändringar som skolsektorn genomgått som en följd av att vårt samhälle blir alltmer IT-beroende, är att storskaliga innovationer numera kan komma underifrån, från gräsrötter. Studien ger flera exempel på hur små grupper av lärare startat projekt runt digitala lärresurser som på några års sikt blivit så populära att de växt och numera har en inverkan på hela skolsektorn.

I det tysta håller den svenska skolan på att successivt bli allt mer digital. Men våra förlag hänger envist fast vid att sälja böcker och tryckta material. Håller de på att bli frånsprungna av verkligheten? Håller omstörtande innovationer på att göra förlagen helt passé?

Antalet datorer, interaktiva skrivtavloroch trådlösa nätverk i skolan ökar. Även om Sverige halkar efter andra länder så visar Skolverkets statistik att det rör på sig i den svenska skolan. Som framgår av min senaste OECD-rapport ”Beyond Textbooks – Digital Learning Resources as Systemic Innovation in the Nordic Countries” så växer det fram betydligt fler digitala läromedel fram för skolbruk i Norge och Danmark. Detta är delvis en följd av statliga satsningar. Norska förläggarföreningen räknar med att digitala produkter kommer att motsvara ca 20 % av läromedelsmarknaden inom 2-3 år. På den svenska marknaden utgjorde digitala läromedel ca 1 % under 2006 och ca 2 % under 2007. Den enda större satsningen hittills av ett svenskt förlag på digitala läromedel är Libers Espresso, som är en översättning och anpassning av ett brittiskt material. Den totala försäljningen av svenskproducerade läromedel tycks samtidigt minska.

Villkoren för hur lärresurser skapas och sprids förändras. Det användarskapade innehållet växer. Lärarnätverket Lektion.se har numera över 200 000 medlemmar som delar lektionstips och material mellan sig – detta i ett land med ca 125 000 lärare! Den norska organisationen Norsk digital läringsarena NDLA, visar på ett nytt sätt för kommuner att använda sina resurser för läromedelsinköp. Istället för att köpa färdiga produkter använder man pengarna till att skapa egna digitala material. Det finns många andra exempel, bl.a. från Danmark och Storbritannien.

Christensen och Horn beskriver i en artikel om innovationsteorier skillnaden mellan bevarande innovationer (”sustaining innovations”) och omstörtande innovationer (”disruptive innovations”). Bevarande innovationer är sådana som bevarar den rådande marknadssituationen, t.ex. flygplan som kan flyga snabbare eller längre och datorer som är mindre och billigare. Det kan vara mycket tekniskt avancerade innovationer. Det enda viktiga i detta sammanhang är att de ledande företagen bevarar sin position. Emellanåt dyker dock omstörtande innovationer upp. Dessa är vanligen inte lika välutvecklade eller avancerade som de som de ledande företagen säljer. Istället är de ofta enklare och billigare än existerande produkter och vänder sig till andra grupper. Ett exempel är hur stora amerikanska företag som sålde radioapparater baserade på elektronrör under 50- och 60-talet inte uppfattade hur de billigare transistorerna kunde användas. Sony såg möjligheten att bygga små och billiga transitor-radioapparater som inte kunde tävla med stora radioapparater ifråga om ljud och annan prestanda, men som hittade en ny målgrupp – ungdomar. Snart hade de transistorbaserade apparaterna slagit ut de elektronrörsbaserade. Liknande exempel kan hämtas från bilindustrin.

Christensen och Horn frågar sig om inte läromedelsmarknaden står inför en liknande utveckling. De stora förläggarna försöker använda IT för att förbättra sina existerande produkter. Men är det så att de håller på bli förbisprungna av Web 2.0 utvecklingen med användarskapat och gratis innehåll samt helt nya applikationer och tjänster? Dessa frågor gör det nödvändigt att fördjupa sig dels i nya möjligheter att skapa nytt inom ramen för existerande produktionsmönster och affärsmodeller, men också att studera framväxande och oprövade modeller för produktion, distribution och användning.