Igår deltog jag på rundabordssamtalet kring Digital kompetens. Det var en stor uppslutning av verksamheter där, och därmed en ganska stor spridning på de frågor och utmaningar som man såg från olika intressegrupper. Men den gemensamma synen var att man var mycket positiva till detta initiativ från IT-ministern, och att man såg fram emot ett mer samlat grepp på denna viktiga fråga.

Mina egna reflektioner från mötet var bland annat att:

-det finns idag en relativt bred och otydlig definition av begreppet Digital kompetens

-det finns idag även många närliggande begrepp såsom IKT-kompetens, e-kompetens, digital literacy, media literacy etc

-man måste tydligt definiera vad man menar med begreppet Digital kompetens, så att målbilden blir tydligare

-det är svårt att styra samhällsutvecklingen i rätt riktning om man inte är överens om målet

-utan gemensamma mål och en gemensam riktning så blir resultatet från lokala insatser svåra att dra nytta av för andra

Man behöver därför arbeta med att förtydliga definitionen och göra detta i bred förankring. Tydliga mål måste sättas upp. Man måste även ta fram indikatorer på digital kompetens, som möjliggör en kontinuerlig uppföljning. Det behöver även finnas ett system för verksamheter och individer att värdera sin digitala kompetens, och att kunna få råd kring vilka kompetenshöjande insatser som behövs för att öka sin digitala kompetens. Detta arbete behöver även kompletteras med insatser kopplade till infrastruktur, dvs en ökad tillgång till internet och datorer.

Detta är en mycket spännande läsning, och det finns många saker att ta till sig även för oss i Sverige.

Länk till rapporten Nationell plan

Mer information om seminariet hittar du här: http://www.skl.se/web/behovs_det_en_it_strategi_i_skolan.aspx

Då denna studie ingår som en del i underlaget för att ta fram en handlingsplan kring kommunala e-tjänster, så är inte rapporten i sin helhet publicerad ännu. Ett bildspel finns dock som ger en sammanfattning av  studiens resultat och slutsatser.

Länk till bildspelet: studie kring e-tjänster i skolan

I och med den ökade användningen av IT i skolan och utbildning, ökar också behovet att organisera det innehåll, den media, som lärare och elever använder. Införandet av olika former av lärplattformar och inte minst Internets alla möjligheter, gör IT till en naturlig del av den dagliga tillvaron. En stark trend i dag är att ge elever egna bärbara datorer, vilket medför ännu större efterfrågan på bra digitalt material. Många upplever det digitala innehållet som stort och oöverblickbart med stora kvalitetsbrister. Vad vet man egentligen om webbplatser på Internet, webbtjänster riktade till skolan, YouTube, digitala lärresurser förlagsutbud wikis, bloggar, podcasts.

Traditionellt har innehållet i skolan bestått av tryckta läromedel, ofta sålda i paket med en lärobok, övningsbok och lärarhandledning. Detta har varit en bra grund som kompletterats med filmer och tv- och radioprogram från AV-centralen, böcker från skolbiblioteket och av lärare kopierat eller eget tillverkat material.

Men i och med utvecklingen av internet och den digitala tekniken har detta ställts på ända. Tillgången till media och digitalt innehåll har exploderat. Via en uppkopplad dator eller mobiltelefon har man tillgång till webben, mail, chatt, mikrobloggar, e-böcker, musik, tv-program, filmer och sociala nätverk. Vi kan nu med lätthet navigera i en informations- och kunskapsvärld som var otänkbar för inte alltför länge sedan.

Mot bakgrund av detta har behovet att organisera och kvalitetsgarantera delar av det innehåll som används i undervisning och lärande ökat. Många lärare och skolledningar vill ha ett gemensamt utbud för alla, det ska vara lättåtkomligt och det ska framför allt vara material av god kvalitet.

Vad är innehåll

Men innan jag går in på vilka plattformar och tjänster som finns för innehåll, några ord om vad innehåll är eller ett försök till definition av innehåll.

Innehåll är strukturerad information som används i undervisning och lärande; det rör sig om text, bild, ljud, video och interaktiva media som spel. Ett annat ord för innehåll som används i skolan är lärresurser. Följande bild illustrerar sambanden mellan läromedel, lärresurser och digitala lärresurser.

Till innehåll räknas inte lokaler, möbler, datorer, projektorer och digitala skrivtavlor. Det är inte heller, ordbehandlingsprogram, kalkylprogram, blogg- och wikifunktionalitet wiki eller de andra verktyg som Pimutbildningen tar upp. Däremot kan man använda dessa verktyg för att skapa innehåll.

Många leverantörer av digitalt material

Förutom det oändliga internet finns det många svenska leverantörer av olika former av innehåll och media. Ett sätt att dela upp dem är i leverantörer av specifikt respektive generellt innehåll. Det kan vara svårt att dra en skarp gräns mellan specifika och generella plattformar men med risk att inte få med alla nyanser vill jag ändå göra följande indelning.

Exempel på specifika leverantörer/plattformar är Mediecentraler, Lektion.se, Nationalencyklopedin, SLI, läromedelsförlag, Digiref, Länkskafferiet, UR. Dessa leverantörer distribuerar primärt ett grundinnehåll, ibland kompletterat med något annat innehåll eller tjänst.

Generella plattformar

De generella leverantörerna placerar sig mellan producenter av specifikt innehåll och användarna. Plattformarna kan erbjuda både fritt och upphovsrättsligt skyddat innehåll som är lättillgängligt, av god kvalitet och riktat till alla inom en skolorganisation.

Några exempel på generella innehållsplattformar som verkar ha ambitionerna att vara leverantörer av en stor variation av innehåll och media FLOD, Pedagogiskt Fönster och Learnify. Både Flod (Flexible Learning on Demand) och Pedagogiskt Fönster kommer från mediecentraler som har känt att deras traditionella roll behöver utvecklas för att de inte ska riskera att bli irrelevanta i och med den snabba digitala utvecklingen.

Learnify är ett företag som har sina rötter i det bolag som byggde Kursnavet åt CFL. Learnify har fått överta de lärresurser som skapades hos CFL innan det lades ner.

En mycket intressant skillnad mellan Pedagogiskt Fönster och Learnify är att de förstnämnda koncentrerar sig på, att via en anställd redaktion tillverka ämnesteman, med stark läroplansanknytning. Ett huvudspår hos Learnify är att de förser användaren med verktyg för att bygga lärresurser som sedan kan sättas ihop i större moduler. Gemensamt för de båda plattformarna är dock att de försöker koppla sitt innehåll till läro- och kursplaner.

Bibliotekens roll

En intressant fråga är skolbibliotekens roll. I digitala resonemang har (skol) biblioteken fört en undanskymd tillvaro. Den nya skollagen ger förutsättningar för att ta en ny roll, likaså den nya nationella bibliotekskatalogen som ska vara klar 2011. Dessa förutsättningar skulle kunna ge biblioteken kraft och förmåga att även hantera digitalt innehåll.

Kommande utveckling

Det ligger nära till hands att anta att de generella plattformarnas ambition är att inkludera en rad innehållskällor och erbjuda dessa i sina miljöer.

Sådana innehållskällor kan vara:

• Bibliotekskataloger.

• Av lärare och bibliotekarier skapat innehåll som är kvalitetsgranskat, t.ex. i form av teman och sammanhang kopplade till läroplaner.

• LRE-material (Learning Resource Exchange, EU-projekt).

• UR:s utbud och övrig film och ljud avsedd för undervisning.

• Tidningsdatabaser, t.ex Affärsdata.

• Läromedel från förlagen.

• NE eller annat uppslagsverk.

• E-böcker.

• Ljudböcker.

• Daisyböcker.

• DLR (digitala lärresurser) / OER (Open Eductional Resources), av lärare och elever/studenter producerade lärresurser och sammanhang.

• IUP-funktionalitet.

Denna typ innehåll kommer troligen att kombineras med verktyg och funktionalitet som:

• Samsök av alla resurser på en plattform.

• Exportfunktion för resurser och dras metadata till andra verktyg / plattformar som elever och lärare använder som LMS:er, PLE:er, portfoliosystem etc.

• Koppling av resurser till kurs och läroplaner.

• Verktyg för att skapa, hantera och lagra egna producerade resurser ensamt eller i form av större moduler.

Det blir spännande att se hur läromedelsförlagen kommer att agera. Ett scenario är att de inte vill hamna i händerna på olika plattformar/mellanhänder. Men ska de då bli sina egna plattformar eller kommer de att samarbeta/köpa upp existerande plattformar?

Organisation av innehåll – vad bör man tänka på

Det kommer att vara en rörig period, innan det står klart hur digitalt innehåll mer standardmässigt kommer att hanteras och lagras. Vi befinner oss i ett övergångsskede mellan papper och digitala media där den tekniska utvecklingen går lite för fort för att den pedagogiska praktiken ska hänga med.

Om man väljer att köpa tjänster/plattformar för innehållshantering, vad bör man tänka på? Vilket innehåll behöver vi och vilken typ av det egna producerade innehållet behöver vi spara?

Pedagogik: Hur ser de pedagogiska modellerna ut? Ska materialet i huvudsak kunna nås i klassrummet eller ”där man är”? Är innehållet främst avsett för lärare eller till elever genom lärares förmedling eller ska eleverna kunna ta del av det på samma villkor? Kan eget producerat material läggas in av elever och lärare?

Flexibilitet: Kan innehåll och dess metadata flyttas till andra verktyg och plattformar som ligger närmare lärprocessen, som PLE:er, portfoliosystem och liknande.

Integration: Kan plattformen ta in de datakällor som lärare/elever/bibliotekarier vill ha? Kan dessa källor nås genom en gemensam sökfunktion.

Öppenhet: Använder systemet öppna standardiserade metadata? Finns det ett API som andra aktörer inom eller utom utbildningsnätverket, kan ansluta till? Hur hanteras fritt, upphovsrättsskyddat eller Creative Commons-licensierat material?

Vem äger de data som skapas på plattformen? Om samarbetet avslutas hur exporteras de till skola/utbildningsanordnaren?

En spaning

Om jag ska våga mig på en spaning in i framtiden så tror jag att innehåll och media för skolan kommer att bli mycket bättre organiserat än idag enligt sätten som beskrivits här. Frågan är vem som kommer att driva på utvecklingen?

Personligen tror jag inte att utbildningsanordnarna själva gör det. Inte heller biblioteken. Jag gissar att det är plattformar som Flod, Pedagogiskt Fönster eller Learnify som utbildningsansvariga på gott och ont kommer att fastna för. På några håll i landet kommer man dock utveckla och driva egna lokala eller regionala plattformar.

Ett annat eller kompletterande scenario är, att det kommer att finnas många billiga verktyg via Internet. Dessa gör det möjligt för elever och lärare att enkelt bygga sina egna undervisnings- och studiemiljöer. Lärmiljöer som är personligt utformade och som både hanterar sociala utbildningsnätverk, lärprocesser och innehåll och medier.

Men fundera själv! Vad tror Du?

För att få ett inspel till arbetet har SKL bland annat genomfört ett idéseminarium med leverantörer och konsulter som har ett intresse för offentlig sektor. Metamatrix var en av de  specialiserade leverantörer som tidigare idag fick möjlighet att ge sin bild av de IT-tjänster som finns inom kommunal verksamhet, både kopplat till utmaningar och när det gäller det som behöver göras framöver. Fokus på diskussionen var vad som kan förbättras och utvecklas, för att förenkla medborgares och företags vardag.

Under sommaren/hösten har även SKL givet ett uppdrag till oss på Metamatrix att genomföra en mindre kartläggning kring e-tjänster i skolan. Den kartläggningen har genomförts genom intervjuer med utvalda kommuner och leverantörer, och har givet en bild av dagens utmaningar och framtidens behov när det gäller e-tjänster i skolan. Även denna kartläggning kommer att användas som ett underlag för att ta fram handlingsplanen för eSamhället.

Det är därmed mycket aktiviteter just nu inom SKL när det gäller IKT och e-tjänster, mycket tack vare att området kommunala e-tjänster har fått en högre prioritet  inom organisationen.

Med den nya skollagen ges skolbiblioteken och bibliotekarierna goda förutsättningar att få en mer framträdande roll i elevers lärande och i lärares undervisning. Den digitala teknikens utveckling gör att elever redan tidigt behöver hjälp att skapa, hantera och värdera digital information så att lärandet understöds. Även utanför skolan är det väsentligt att elever lär sig navigera i det informationsintensiva samhället. Bibliotekarier bör ha mycket bra förutsättningar att ikläda sig rollen som guider/coacher för elever i det nya informationssamhället, både inom det formella och informella lärandet.

Bakgrund

Den nya skollag som riksdagen fattade beslut om i juni, omfattar utbildning från och med förskola till och med vuxenutbildning och ska enligt regeringen ”utgöra basen för kunskap, valfrihet och trygghet i alla de skolformer och andra verksamheter som omfattas av skollagen”. Lagen träder i kraft 2011 och för vuxenutbildningen 2012.

En del av lagen handlar om skolbibliotek och där tillgången till dessa nu för första gången regleras i lag. Alla elever ska ha tillgång till ett bibliotek vilket även gäller friskolor.

I propositionen står det:

”Med skolbibliotek brukar vanligtvis avses en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställs till elevernas och lärarnas förfogande och som ingår i skolans pedagogiska verksamhet med uppgift att stödja elevernas lärande. Regeringen anser att skolbiblioteken spelar en så viktig roll för att stimulera elevernas intresse för läsning och litteratur samt för att tillgodose deras behov av material för utbildningen att det är motiverat med en egen bestämmelse i skollagen.”

I propositionen står också följande:

”Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.”…….” Med lärverktyg avses således den utrustning och materiel, förutom böcker, som eleverna behöver för att kunna nå målen för utbildningen.”

IT nämns i propositionen bara på tre ställen och då under termen ”informationsteknologi”. Två av dessa tre omnämnanden rör stöd i arbetet med barns språkutveckling.  Det tredje stället nämner att informationsteknologin ”har inneburit stora förändringar avseende hur undervisningen bedrivs och vilken utrustning som eleverna använder”.

Remissinstanserna har överlag varit positiva till att lagstifta om skolbibliotek. Kritiken har handlat om att lagen inte går tillräckligt långt eller är tillräckligt specifik utifrån respektive remissinstans specialområde.

Bredding av bibliotekariernas roll

Den nya lagen om skolbibliotek väcker många och utmanande frågor och möjligheter. Trots att IT nämns mycket begränsat är det intressant att läsa vad propositionen säger/inte säger om IT. Det är också intressant att fundera på vad som ligger i begreppet ”andra lärverktyg”, d.v.s. andra verktyg än böcker.

”Andra lärverktyg” kan mycket väl tolkas så att det ges goda förutsättningar att utveckla skolbiblioteken till moderna centra för kultur och kunskap inom skolans ram; Bibliotek som har böcker och medier, datorer, trådlösa nätverk, e-böcker och organiserad tillgång till alla möjliga former av digitala lärresurser.

De viktigaste ingredienserna finns redan i det som bibliotekarier arbetar med och det de utbildats i. Hittills har centrala delar av deras arbete rört organisering/klassificering av böcker, elevers läsförmåga, förmedlandet av läsupplevelser, faktatillgång och informationssökningskompetens.

Men en ny och utmanande rollförändring eller snarare rollkomplettering kommer att krävas för att arbeta i de nya skolbiblioteken. Bibliotekariens utbildning och arbete är en utmärkt grund, men behöver kompletteras med kunskaper och färdigheter om hur Internet och digital teknik kan användas i elevers lärande.

Digitala lärresurser

Ett område är hur digitala lärresurser ska lagras, hanteras och organiseras. Viktiga frågor är hur man skapar informationsmodeller som hjälper elever och lärare att få tillgång till relevant och kvalitativt bra material. Vilka digitala system och applikationer är bäst att använda ur interoperabilitetssynpunkt d.v.s. hur information både till form och innehåll bäst överförs mellan olika system? Hur ska digitala lärresurser bäst organiseras så att de eller deras metainformation kan flyta i och ut i LMS:er , PLE:er , portfoliosystem etc?

Bara för någon generation sedan var information både svår att få tag i och i många fall dyrt. Idag står vi alla; elever, lärare, föräldrar inför det motsatta problemet. Internet har gett oss ett informationsuniversum som innehåller allt, och ofta mer än vi vill ha. Bibliotekariens och lärarens roll kommer bl.a. att handla om att hjälpa elever att skapa mening och förståelse i en värld där informationen och budskapen sköljer över oss.

Därför är informationskompetens (information literacy) vid sidan av organiserandet av digitala lärresurser ett annat huvudområde för bibliotekarier att agera inom. Detta område är vare sig vi vill eller inte ett nyckelområde för alla som på allvar vill förstå det samhälle som vi kommer att leva i. IT är inte bara det enkla användandet av programvaror, digitala verktyg och applikationer. Skolan behöver lära ut en djupare förståelse för hur IT och digital teknik fungerar; vilka mekanismer, principer och strukturer som ligger till grund för hur information, innehåll och olika medier produceras, lagras och distribueras. Här har bibliotekarier en stor och viktig uppgift. De har ju sedan århundraden sysslat med att organisera ”lagrad” kunskap i form av böcker och artiklar. Det är naturligt att de fortsätter med det i en digital tidålder.

Elevdatorer gör IT viktigare

Det är möjligt att det inte syns än, ute i skolor och kommuner, men trenden är solklar: Fler och fler skolor ger elever en egen laptop och inför trådlösa nätverk. Denna utveckling kommer troligen att fortsätta så att den omfattar alla. Därför blir IT en mer och mer viktig el av lärandet. Följande bild kan illustrera bibliotekariens/bibliotekets roll.

Det finns många spännande aspekter av hur skolbiblioteken kommer att utvecklas. En intressant fråga är hur bibliotekens lokaler kommer att se ut. I debatten har man ibland hört röster som anser att bibliotek i framtiden bara behöver vara virtuella. Men den ”fysiska” biblioteket får inte underskattas.

Plats för informellt lärande

Peter Gärdenfors som är kognitionsforskare i Lund, betonar i sin nyutkomna bok, Lusten att förstå, det informella lärandet betydelse. Han menar att informellt lärande drivs av intresse och lust medan det formella lärande motiveras av samhällets, föräldrars och kamraters krav och belöningar. Resonerar man så är det lätt att slås av att Bibliotek kan vara platser, både fysiska och virtuella, där informellt lärande uppmuntras och understöds.

Det går inte att bortse från att digital teknik helt håller på att ta hand om all information och media som produceras. Att förstå dessa strukturer och nätverk är av fundamental betydelse för att kunna verka i samhället. Bibliotekarier har utmärkta förutsättningar för att kunna hjälpa elever och lärare att bättre göra det.

Men bibliotekens förändrade roll kommer inte att komma med automatik. Den nya lagen ger en bra grund men sedan måste frågorna bearbetas i skolorna, i kommuner och i friskoleorganisationer.

Samarbeten och nätverk måste upprättas och uppmuntras, dels mellan skolor men också mellan bibliotek, läromedelsproducenter och andra producenter/leverantörer av innehåll som önskar nå skolan.

Som alltid är kompetensutveckling inom IT-området en av de avgörande faktorerna. Kompetensutveckling där individer från olika yrkesgrupper måste få utbildning utifrån sin individuella nivå.

——————–

Fakta om den nya skollagen

Den nya skollagen ska tillämpas från den 1 juli 2011. För vuxenutbildningen gäller den 1 juli 2012. Reglerna för fristående och offentliga skolor blir desamma. Det betyder att friskolorna ska följa kurs- och läroplaner och sätta betyg. Kraven på lärarna skärps. Bara behöriga lärare får fast jobb. Undantag för modersmålslärare och yrkeslärare. Elever ska ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator samt studie- och yrkesvägledning. Särskilda profilklasser för särskilt begåvade elever kan införas i grundskolan. Ett nytt betygssystem med sex nivåer i stället för dagens fyra, där A är högst och F lägst. Alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek, ett krav som även gäller friskolor. 
Ökade rättigheter för elever som behöver stöd och hjälp. Elevers behov av särskilt stöd ska utredas bättre och beslut om stödprogram ska kunna överklagas. Gymnasieskolans individuella program avskaffas och ersätts med fem introduktionsprogram. Behörighetsreglerna till yrkesprogrammen skärps.

Källa: Utbildningsdepartementet (TT)

Resultatet från kartläggningen visar att det förekommer många applikationer, webbtjänster och digitala lärresurser inom sfi-undervisningen hos de svenska kommunerna. Huvuddelen av kommunerna använder idag IT-stöd i sin sfi-undervisning. När det gäller det pedagogiska sammanhanget så används de tekniska hjälpmedlen oftast som envägs eller interaktiva läromedel samt för uttalsträning. Utbildning i form av distansföreläsning eller som videkonferens är däremot mindre vanligt förekommande. En övervägande andel av kommunerna är positiva till användandet av datorer och pedagogiska datorprogram när det gäller effekten på de studerandes inlärning av det svenska språket.

Flertalet lärosäten använder alltid eller ofta IT i undervisningen i svenska som andraspråk på lärosätet. Det vanligaste tekniska hjälpmedlet är en stationär dator medan bärbara datorer är det därefter vanligaste tekniska hjälpmedlet. Användandet av mobiltelefon eller smartphone är relativt ovanligt på lärosätena. Kunskapen om användandet av nya och mer lätthanterade typer av tekniska hjälpmedel får därför anses behöva utvecklas på lärosätena generellt sett. Lärosätena saknar i regel någon på lärosätet som har ett särskilt ansvar för samordning och utveckling av en IT-baserad undervisning för svenska som andraspråk. När det gäller forskning kring användning av IT i utbildningen av svenska som andraspråk så uppger endast ett fåtal att de känner till att lärosäten bedriver eller har bedrivit sådan forskning.  Lärosätenas attityder är generellt sett positiva kring värdet av datorer och datorprogram för studenternas inlärning av det svenska språket. Man lyfter dock fram ett antal särskilda utmaningar när det gäller den praktiska användningen – utmaningar som bristande kompetens, aktuell organisation och styrning samt de pedagogiska metoderna.

Det vore spännande om ett svenskt nationellt projekt för mobilt lärande kring SFI skulle kunna etableras. Det finns många fördelar med ett mobilt lärande för denna målgrupp, tex kopplat till valfriheten avseende när och på vilken plats man kan studera samt den möjliga effektivisering som kan ske när lärandet huvudsakligen sker på distans.

Om du är nyfiken på denna kartläggning eller skulle vara intresserad av att delta i ett möjligt framtida projekt, så kontakta gärna mig eller Thomas Nordling på Utbildningsdepartementet.

Många kommuner och andra utbildningsanordnare har skaffat lärplattformar (Learning Management Systems, LMS) för att kunna ta till vara den användbarhet och de möjligheter som IT kan ge utbildning. Mot bakgrund av de förändringar i synen på lärande som pågår, i kombination med att ny teknik på internet utvecklas, diskuteras alltmer om inte LMS:en kommer att ersättas av PLE:n, den personliga lärmiljön.

En PLE (Personal Learning Environment) är en plattform, en funktion, en tjänst eller ett ramverk som utgår från den lärandes (elev, student, vuxenstuderande, kompetensutvecklande anställd) behov och kontroll över det egna lärandet. Bakgrunden till PLE:n är den utveckling som sker både inom synen på lärandet och inom den digitala tekniken. Synen på och den förändring som lärande genomgår kan karaktäriseras av en rörelse från ”teacher-centric, curriculum-oriented, knowledge-push” mot en mer ”learner-centric, interestoriented, knowledge-pull” (not 1). Många forskare, pedagoger och organisationer som 21st Century Skills verkar vara överens om att i framtiden kommer, och bör lärandet ske mer flexibelt, vara mer orienterat mot individen och ske i nya former som till exempel med sociala medier/nätverk som kanske bryter upp de traditionella skolformerna.

Internet i utveckling

Internet karaktäriseras i dag av två starka utvecklingstendenser. En tendens är en tilltagande digitalisering av (media)innehåll som traditionellt inte varit digitalt, det vill säga böcker, artiklar, filmer, videor och liknande. Detta innehåll, tillsammans med det som redan från början producerats digitalt, märks med metadata och läggs sökbart i databaser på nätet och i ”molnet” och länkas i tilltagande grad till vartannat enligt standarder.

Den andra tendensen är att personer beskriver sig själva och länkar sig till varandra i olika sociala nätverk och medier som Facebook och Twitter. Dessa två utvecklingslinjer håller nu på att föras samman så att väl uppmärkt och semantiskt länkat innehåll nu också börjar kunna kopplas ihop med personer som är länkade till varandra i sociala nätverk.

Det är mot denna bakgrund av förändringar som man kan se den begynnande utvecklingen av personliga lärmiljöer.

Vad är en LMS?

Men för att bättre förstå vad en PLE är för något kan vi utgå från dagens LMS:er, Learning Management Systems det vill säga de lärplattformar som finns runt om i utbildningssystemet i dag. Exempel på väl utbyggda LMS:er är Fronter, It’s Learning/IST, Blackboard, Moodle och Ping Pong. Det finns två intressanta aspekter när en LMS ska beskrivas. Den ena aspekten rör skolans sätt att fungera; att utbildning traditionellt är en pushaktivitet, det vill säga att från institutionen och lärarna utgår det information som eleverna behöver ta del av för att lära sig saker. Informationen är till stor del administrativ eller studieadministrativ, utifrån en av lärare definierad process. Den information som läggs in i LMS:en utgörs av information om kursen, kursmålen, studiegången, olika uppgifter som eleverna ska göra och lämna  in. Även delar av studiematerialet läggs in. Eleven tar del av detta och utför uppgifterna. Det finns kommunikationskanaler som e-post och kanske chatt där elever och lärare kan ha kontakt. När kursen är klar finns stöd för betygsättning och omdömen. Funktioner som dessa är generella för plattformar som Blackboard, Fronter eller It’s Learning.

Centraliserad IT

Den andra aspekten är att tekniken är centraliserad. Den är inköpt av IT-avdelningar från företag som utvecklar och driver dessa tjänster och på skolorna finns speciella expertlärare som ger råd till de användande lärarna och eleverna hur systemet ska hanteras. Innehållet finns på egna servrar eller hos leverantören av systemet. Lärplattformarna anpassas och utvecklas efterhand för att rymma och hantera ny funktionalitet som bloggar, wikis, portfolio, mikrobloggar. Affärsmodellen är abonnemang i olika avgiftssteg beroende på antalet användare. Fördelarna är många. Både lärare och elever/studenter tycker att det är mycket lättare att hålla kontakt, veta vad som ska göras, kurser kan beskrivas på ett bra sätt, lärare kan lägga in nytt studiematerial alltefter behov, de får bra stöd i den administrativa delenav arbetet, frånvaro och omdömen/betyg kan lärare, elever och föräldrarta del av. LMS:en är ett stort steg framåt för hur IT kan stödja utbildning. Men många lärare är också kritiska till företeelsen och menar att LMS:en i grunden mer är gjord för administration än för lärande. De menar också den inte är ett tillräckligt flexibelt verktyg därför att lärande och undervisning är aktiviteter som kan ta sig många olika uttrycksformer. Ytterligare en kritik har riktats mot att innehåll i form av läromedel/lärresurser som lagts in på en plattform har svårt att exporteras och bli åtkomligt för andra verktyg och system.

Kvalitativt språng

Den personliga lärmiljö, PLE, tar frågan om IT och utbildning till nästa nivå. Det är ett kvalitativt språng. Där LMS:en fokuserar på lärarnas och institutionernas behov, sätter PLE:n eleven/den lärande i centrum. Det ligger väl i linje med de trender vi kan se i samhället gällande nya förhållningssätt till kunskap, där kunskap är lika mycket en process och en väg som något fast och för evigt. Vidare betonas flexibilitet och att det finns många olika sätt att lära sig på. Framför allt betonas lärande tillsammans med andra i olika former av sociala nätverk. Med hjälp av en PLE tar den lärande mer kontroll och mer ansvar för att sköta sin egen utbildning. Det kan handla om att sätta sina egna mål, att arbeta fram en plan för att nå dessa, skaffa fram lämpliga läromedel och interagera både med lärare, studiekamrater och med det omgivande samhället. PLE:n hanterar olika former av innehåll, läromedel, böcker, videos/filmer, artiklar, digitala lärresurser etc. Ett viktigt steg kan vara att också själv skapa innehåll och publicera och dela med sig till lärare/andra elever/ sitt utbildningsnätverk/sociala nätverk. Vidare kanske man reflekterar över sin lärprocess och utvärderar de resultat man uppnått. PLE utgår alltså från en situation där den lärande finns i centrum och genom sina intressen och sina behov tar ett ökat ansvar för sin utbildning. Det pågår intensiva debatter hur mycket ansvar elever i de lägre årskurserna kan ta och hur självständigt de förmår arbeta. Denna fråga måste överlämnas till pedagogerna som säkert klarar av att lösa detta. Men någonstans mot vuxenåldern vill och kan de flesta ta mer och mer ansvar. I dag kanske PLE (om de fanns) skulle användas från gymnasieskolan och uppåt.

Decentraliserad IT

Tekniskt så handlar PLE:er om decentraliserad IT. Ett nyckelord är interoperabilitet där information från en rad olika tjänster och funktioner integreras i den egna miljön. PLE:en måste kunna ta emot, sammanställa många olika informationsflöden från olika håll. Eleven/studenten måste kunna få ta del både av informationen från sociala medier/nätverk såväl som olika typer av lärresurser och ställa samman denna information på ett sätt som blir relevant för det egna lärandet. PLE blir en punkt genom vilken följande grundelement ska hanteras och integreras:

• Kommunikation. Hantering av både sociala nätverk/medier och onlinefunktioner som Skype.

• Lärprocess. Funktion som både hanterar utifrån kommande studieupplägg från till exempel lärare eller utbildningar eller egna upplägg.

• Innehåll. Funktionalitet för åtkomst, hantering och publicering av lärresurser. Tillgång till olika databaser innehållande digitala/ickedigitala lärresurser. Funktionalitet där man skapar sina egna moduler och sammanhang som kan publiceras och delas med andra i de nätverk man deltar.

• Administration. Funktionalitet som hanterar, samverkar med eller helt enkelt är identisk med den som finns på den utbildning man går på.

Utvecklingen av en PLE handlar mer om att få redan existerande funktioner och tekniker att samverka och kommunicera med varandra än att skapa en helt ny teknisk plattform. Många av funktionerna finns redan och behöver inte skapas på nytt. Däremot finns det ett stort behov av integration mellan verktyg som till exempel: Blogg- och wiki-verktyg, Twitter, Flickr, RSS, Facebook, e-post, Delicious, Diigo, Slideshare, Google apps, Youtube.

Successiv utveckling

Utvecklingen mot personliga lärmiljöer, PLE, sker successivt hela tiden dels i form av att användarna själva organiserar sina egna miljöer med avseende på den teknik som finns. Olika nätverk håller på att organisera sig för att skapa PLE:er eller PLE-liknande funktioner. Den övergripande tekniska utvecklingen på Internet i sig hjälper en sådan process. Men även om det finns nätverk och tjänster som kallar sig PLE är det tveksamt om de fungerar så bra som visionen beskriver. Det är ingen kritik utan bara ett sätt att tala om att det för närvarande pågår en kraftig utveckling och forskning med en massa intressant innehåll. En spännande plattform är Unikum, som primärt marknadsfört sig som en IUP-tjänst (individuella utvecklingsplaner), som redan från början utgått från elevens egna mål och vägen dit. Ytterst rudimentära PLE:er går att få i ett utbildningssammanhang genom att använda de applikationer och tjänster som finns för olika ändamål. Google apps, blogg och wikitjänster, Delicious, Twine, Facebook, Twitter, skype. Men man får själv som person agera nav och integratör i allt för stor utsträckning. Ett nästa steg kan vara att det utvecklas funktioner för att integrera alla de flöden som ovanstående tjänster genererar och på lite längre sikt att med hjälp av semantik få datorn att sortera ut hur olika innehåll och personer relaterar till varandra.

Vägen framåt

Den stora bristen hos utbildningsanordnare är fortfarande förståelse för hur internet och datorer utvecklas och hur utbildning kan utvecklas med hjälp av IT. Detta gäller på alla nivåer inom hela utbildningssystemet.

Motståndet mot PLE-tänkandet kan tänkas komma från olika håll: Institutioner och lärare som anser att friheten blir för stor för elever att hantera, IT-avdelningar som inte kan kontrollera utvecklingen av IT-miljöerna i lika stor utsträckning, leverantörer av mer slutna LMS-system, läromedelsförlag som inte känner sig hemma i nya digitala miljöer där utbildningsmaterial måste kunna interagera med annat material på friare sätt.

Vad bör kommuner och andra utbildningsanordnare göra idag? Fortsatt och ökad kompetensutveckling inom IT för all personal inom utbildningsväsendet är viktigt. Men här gäller det att se upp! Det finns också mycket kunnig personal som behöver utveckling utifrån sin nivå. Men det viktiga är att fler inser vad IT kan bidra med för att öka den digitala kompetensen vars ledord är skapa, hantera och dela mänskliga föreställningar med hjälp av IT.

Det andra steget är att med en höjd kunskapsnivå borde också mer avancerade strategier utarbetas som i sin tur ger utrymme för skapandet av digitala infrastrukturer som gör det möjligt för lärande att ske mer individuellt, mer i nätverk, mer ad hoc, över geografiska avstånd och i ett livslångt sammanhang.

Not 1 Ambjörn Naeve, Mikael Nilsson, Matthias Palmer, Fredrik Paulsson: Contributions to a public e-learning platform: infrastructure; architecture; frameworks; tools. International Journal of Learning Technology 2005 – Vol. 1, No.3  pp. 352 – 381