Resultatet från kartläggningen visar att det förekommer många applikationer, webbtjänster och digitala lärresurser inom sfi-undervisningen hos de svenska kommunerna. Huvuddelen av kommunerna använder idag IT-stöd i sin sfi-undervisning. När det gäller det pedagogiska sammanhanget så används de tekniska hjälpmedlen oftast som envägs eller interaktiva läromedel samt för uttalsträning. Utbildning i form av distansföreläsning eller som videkonferens är däremot mindre vanligt förekommande. En övervägande andel av kommunerna är positiva till användandet av datorer och pedagogiska datorprogram när det gäller effekten på de studerandes inlärning av det svenska språket.

Flertalet lärosäten använder alltid eller ofta IT i undervisningen i svenska som andraspråk på lärosätet. Det vanligaste tekniska hjälpmedlet är en stationär dator medan bärbara datorer är det därefter vanligaste tekniska hjälpmedlet. Användandet av mobiltelefon eller smartphone är relativt ovanligt på lärosätena. Kunskapen om användandet av nya och mer lätthanterade typer av tekniska hjälpmedel får därför anses behöva utvecklas på lärosätena generellt sett. Lärosätena saknar i regel någon på lärosätet som har ett särskilt ansvar för samordning och utveckling av en IT-baserad undervisning för svenska som andraspråk. När det gäller forskning kring användning av IT i utbildningen av svenska som andraspråk så uppger endast ett fåtal att de känner till att lärosäten bedriver eller har bedrivit sådan forskning.  Lärosätenas attityder är generellt sett positiva kring värdet av datorer och datorprogram för studenternas inlärning av det svenska språket. Man lyfter dock fram ett antal särskilda utmaningar när det gäller den praktiska användningen – utmaningar som bristande kompetens, aktuell organisation och styrning samt de pedagogiska metoderna.

Det vore spännande om ett svenskt nationellt projekt för mobilt lärande kring SFI skulle kunna etableras. Det finns många fördelar med ett mobilt lärande för denna målgrupp, tex kopplat till valfriheten avseende när och på vilken plats man kan studera samt den möjliga effektivisering som kan ske när lärandet huvudsakligen sker på distans.

Om du är nyfiken på denna kartläggning eller skulle vara intresserad av att delta i ett möjligt framtida projekt, så kontakta gärna mig eller Thomas Nordling på Utbildningsdepartementet.

-de flesta av skolorna har under dessa två år tagit ett steg framåt när det gäller sitt förändringsarbete med stöd av IKT.

-skolorna har även utvecklat samarbetet och dialogen mellan lärarna som ett sätt att utveckla färdigheter som stödjer elevernas lärande

-i slutet av perioden så har många av skolorna förtydligat sin vision och sina mål, och gått från ett fokus på tillgång till teknologi till ett ökat fokus på lärande med stöd av teknologi

-den typ av kompetensutveckling som upplevdes som mest värdefull av skolorna var den som skedde  mer kontinuerligt och inte endast i form av enstaka insatser. Denna typ av kontinuerlig kompetensutveckling skapade förutsättningar för en ökad reflektion kring nya möjligheter i elevernas lärande

-användandet av teknologi ökade generellt mellan år 1 och år 2, och även den nivå av pedagogisk användning som skedde med stöd av teknologi

-utvecklingen av så kallade 21st century skills påverkades positivt av uppgifter som var mer fokuserade på de olika delmomenten av denna typ av färdigheter såsom kunskapsuppbyggnad, samarbete och problemlösning

-de skolor som deltog i detta program kunde som helhet visa på många goda exempel på ett kreativt och nyskapande användande av teknologi i lärandet

Förutom dessa ovanstående positiva effekter så tror jag att man på dessa skolor samlat på sig många nyttiga erfarenheter. Erfarenheter som man kommer att kunna återanvända för att ytterligare utveckla och stärka det pedagogiska arbetet på skolorna. En av utmaningarna för ISP har varit att de nationella och lokala förutsättningarna för utveckling har varit så olika. Det har funnits en stor drivkraft och kreativitet på respektive skola, men vissa länder har saknat ett nationellt strategiskt arbete vilket har gjort att det varit en något längre startsträcka för dem.

Min bedömning är att grundtanken med Innovative School Program passar mycket bra in som stöd för skolor i Sverige. Ett ökat fokus på 21st century skills skulle sannolikt innebära att eleverna får en utbildning som är mer verklighetsförankrad och därmed mer relevant för kommande arbetsgivare.

Digitaliseringen av skolan

på vilket sätt IT bäst kan

stödja lärande. Digital kompetens är ett begrepp som lyfter fram

kunskaper som behövs i dagens och morgondagens samhälle och arbetsliv. Min nya bok, Digitaliseringen av skolan, som vänder sig till alla som är intresserade av framtidens skola, finns nu ute i handeln.

Bland annat så lyfter jag fram fyra trender som jag tror kommer att påverka svensk utbildning i framtiden, nämligen att:

• innehållet frigörs från sin förpackning

• användarna blir producenter

• det informella lärandet ökar med hjälp av Internet

• lärande sker oberoende av tid och rum.

Denna analys visar att det finns både likheter och skillnader mellan de studerade kommunernas organisering och rollfördelning. Det som är gemensamt är att huvuddelen av insatserna som är riktade till hemmasittare finns på skolnivån. Det finns endast begränsat med centrala resurser och insatser i kommunerna riktat mot dessa elever.

En slutsats man kan dra av denna analys är att kunskapen om hemmasittare behöver utvecklas i svenska kommuner för att tillgodose de ungas specifika behov och förutsättningar till lärande. Varje kommun måste arbeta för att få igång en effektiv samverkan mellan utbildningsförvaltningen, socialförvaltningen och hälso- och sjukvården. Denna samhällsekonomiska analys visar även på vikten av en utökad uppföljning av barn och ungdomar sysselsättning och deras behov av insatser.

Seminariet var en del av eSkills Week 2010 och var arrangerat av IT- och Telekomföretagen samt den statliga utredningen Teknikdelegationen.

Ungefär 120 tappra skolmänniskor (och några från näringslivet)  trotsade vinterkyla och krånglade kommunikationer för att delta. På seminariet talade bland annat författaren Richard Gerver från Storbrittanien kring hur man ser till att utbildningen i skolan fyller sitt syfte. Det var även en paneldebatt i slutet på seminariet med representanter från bland annat Riksdagen (M, S) och  lärarnas riksförbund kring dagens skola och vad som behöver göras framöver. Detta seminarium filmades och tanken är att delar av talen och debatten kommer att läggas upp på eSkills hemsida.

Översikten studerar hur IKT fungerar i det pedagogiska arbetet sett ur två olika aspekter; dels hur IKT stödjer det pedagogiska arbetet och måluppfyllelsen i dagens skolsystem, dels hur IKT fungerar som ett stöd för utveckling av de kompetenser och färdigheter som ett modernt samhälle ställer krav på.

Forskningen visar att det inte räcker med att köpa in datorer till skolorna för att få några effekter på elevernas lärande. Relationen mellan användningen av IKT och elevernas lärande är komplex. Det handlar om att strategiska satsningar måste göras och teknologin måste användas som pedagogiskt verktyg på ett genomtänkt sätt.
Baserat på fakta och analyser från studierna i denna forskningsöversikt kan man dra paralleller till de utmaningar som finns kring IKT i det svenska skolsystemet. Det finns ett antal områden som vi i Sverige bör arbeta med mer fokuserat.

ACT21S samarbetar med OECD/PISA som ju sedan länge spelat stor roll i den svenska skoldebatten. Mina kontakter inom OECD berättar nu att PISA redan till 2012 kommer att föra in en del av detta nytänkande. 2015 kommer PISA enligt planerna kraftigt att ha förändrats för att kunna mäta dessa nya kompetenser. Det innebär att både formen för undersökning och innehållet kommer att förändras. Testerna kommer att bli datorbaserade och mer av gruppvisa övningar kommer sannolikt att genomföras.

Samtidigt genomför Skolverket en revision av kursplanerna. Men i denna revision nämns knappast IT. Man gör inte heller några försök att fånga in digital kompetens eller ”kompetenser för det 21:a århundradet”. Skolpolitikerna bekymrar sig sig ofta över att svenska elevers prestationer försämras i PISA-testerna, jämfört med andra länder. Men nu tycks revideringen av kursplanerna gå i rakt motsatt riktning mot den internationella utvecklingen. Detta är allvarligt, inte minst eftersom kursplanerevideringar genomförs ytterst sällan. Ska vi behöva vänta till 2020 innan de svenska läroplanerna går i takt med omvärlden?

Förra veckan arrangerade OECDs Centre for Educational Research and Innovation och den brasilianska delstaten Santa Catarina en konferens kallad The School of the Future, Today. Där diskuterades hur man bäst gynnar framväxten av innovationer inom skolsektorn för att de ska kunna skala upp och överleva på lång sikt. De exempel som beskrevs kan delas in i fyra kategorier:

Det exempel på en storskalig och radikal innovation (1) som beskrevs var den amerikanska delstaten Maines projekt med en dator per elev till en mycket stor grupp elever.  Det fanns ett spännande småskaligt radikalt projekt (3) från Brasilien – en skola kallad Luminar som förändrat både arbetssätt och lärarrollen. Småskaliga inkrementella innovationer (4) stöter vi ofta på i skolans vardag. Grunden för detta är ett gott innovationsklimat där det finns både tillåtelse och möjlighet för enskilda och grupper av lärare att experimentera. En viktig slutsats från konferensen var att storskaliga inkrementella innovationer (2) också kan ha stor betydelse. Doug Brown från Becta i England beskrev hur deras projekt att främja skolors användning av digitala skrivtavlor blivit en stor succé som påverkat elevernas skolresultat i positiv riktning. Ett skäl till succén menade Brown är att tavlorna inte förutsätter omedelbara radikala förändringar i arbetssätt och pedagogik. Lärarna kan ta små steg i taget.

Själv redogjorde jag för OECD-studien Beyond Textbooks, som är en jämförelse mellan innovationsklimat och IT-politik mellan de fem nordiska länderna. Där framkommer tydligt att en av de stora strukturella förändringar som skolsektorn genomgått som en följd av att vårt samhälle blir alltmer IT-beroende, är att storskaliga innovationer numera kan komma underifrån, från gräsrötter. Studien ger flera exempel på hur små grupper av lärare startat projekt runt digitala lärresurser som på några års sikt blivit så populära att de växt och numera har en inverkan på hela skolsektorn.

Min analys visar att det är stor spännvidd mellan kostnadsbilden för hemmasittare hos de olika kommunerna. Denna spännvidd beror sannolikt på att det är stora skillnader när det gäller omfattningen av de insatser som görs för att stödja hemmasittare. Det kan även bero på att kommunernas uppföljning av hemmasittare är mer eller mindre utvecklad. Kommunerna har därmed i större eller mindre grad en tydlig bild av vilka specifika insatser som görs inom kommunens ansvarsområden.

Denna analys visar att det finns både likheter och skillnader mellan de studerade kommunernas organisering och rollfördelning. Det som är gemensamt är att huvuddelen av insatserna som är riktade till hemmasittare finns på skolnivån. Det finns endast begränsat med centrala resurser och insatser i kommunerna riktat mot dessa elever.

En slutsats man kan dra av denna analys är att kunskapen om hemmasittare behöver utvecklas i svenska kommuner för att tillgodose de ungas specifika behov och förutsättningar till lärande. Varje kommun måste arbeta för att få igång en effektiv samverkan mellan utbildningsförvaltningen, socialförvaltningen och hälso- och sjukvården. Denna samhällsekonomiska analys visar även på vikten av en utökad uppföljning av barn och ungdomar sysselsättning och deras behov av insatser.

Det saknas idag en gemensam modell för kommunerna för arbetet med dokumentation, utvärdering, åtgärder och utveckling av barn och unga. Avsaknaden av gemensam modell gör att varje kommun själv får hitta rutiner och metoder för att arbeta med målgrupper som hemmasittare. Detta gör att kommunens insatser blir mindre effektiva och innebär även att barn och unga får olika stöd i olika kommuner. Rapporten kommer att bli offentlig inom kort, håll utkik efter den på denna blogg eller via Rektorsakademien.

Det intressanta på NML-konferensen var att diskussionen nu tycks vara inne i sin tredje fas. De kunskaper för det 21:a århundradet som diskuterades finns ännu inte definierade, men det står helt klart att IT-relaterade kunskaper bara är en av flera delar, där kommunikativa och inte minst sociala färdigheter betonas starkt. Det finns flera internationella initiativ som arbetar med att lyfta fram detta begrepp. Det viktigaste kallas Assessment and Teaching of 21st Century Skills (ATC21S) som bland annat samverkar med OECDs PISA-undersökningar och ett antakl länders utbildningsdepartement. Ett annat initiativ kallas just 21st Century Skills. Dessa initiativ kommer sannolikt att påverka även den svenska debatten, inte minst genom att de kommer att påverka hur de stora internationella kunskapsmätningarna (som PISA och TIMSS) genomförs. Är det så att Skolverkets arbete med att föra in ”digital kompetens” i de svenska kursplanerna börjar bli föråldrat redan innan det är infört?

I denna rapport har jag presenterat en översikt av internationella studier och forskningsrapporter kring informationsteknikens effekter på lärandet. Under hösten 2007 genomfördes även en djupare analys av de studier som redovisas här. Med dessa två rapporter hoppas jag ge en ökad förståelse för vad som främjar respektive hämmar elevers lärande kopplat till IT i skolan.

Länk till rapporten: Internationell forskningsöversikt kring IT i skolan, slutlig versionLänk till Skolverket: http://itforpedagoger.skolverket.se/forskning/Undersokningar_rapporter/