Öppen utbildning beskrivs som användningen av öppna lärresurser på ett sådant sätt att kvaliteten i utbildningsupplevelsen höjs. Den formella definitionen lyder:

OEP are practices which support the production, use and reuse of high quality open educational resources (OER) through institutional policies, promote innovative pedagogical models, and respect and empower learners as co-producers on their lifelong learning path. OEP address the whole OER governance community: policy makers, managers and administrators of organizations, educational professionals and learners.

OEP = OER Usage + Quality + Innovation

Initiativtagarna menar att det är dags att ta nästa steg från öppna lärresurser och se mer till efterfrågan på utbildning, inte bara att öka utbudet av lärresurser. Man menar att OEP kan påverka såväl formell som informell och icke-formell utbildning.  Konceptet handlar i hög grad om att den som fungerar som lärare antar rollen som coach och handledare istället för att vara den som levererar innehållet. De hjälper de studerande att validera sin kunskap mer än att försöka överföra kunskap till dem.  Initiativtagarna menar vidare att det är hög tid att inse att kvalitet inte är en del av en lärresurs utan kvaliteten finns i utbildningssituationen — kvalitet skapas av lärare och studerande tillsammans. Samma lärresurs kan användas på helt olika sätt och leda till lärsituationer av både hög och låg kvalitet. Genom att fokusera på OEP mer än själva lärresurserna hoppas initiativtagarna att gjuta liv i en internationell process för att höja sätta fokus på och höja kvaliteten i det digitalt understödda lärandet.

OEP är redan en viktig rörelse i länder som Brasilien och Kina men har hittills inte uppmärksammats i Europa. Men i de länder som anammat idén växer antalet studerande som får examen av olika typer av validerings- eller krediteringsmyndigheter utifrån sina självstudier.

Man lyfter fram ett antal hinder för utvecklingen , framför allt olika former av maktskiften som OEP ger upphov till som lärarens nya roll, utbildningsinstitutionernas nya roll från att ge undervisning till att värdera och validera kunskap, med mera. Men genom att lyfta fram de nya möjligheter som öppen utbildning ger tror initiativtagarna att det dels blir fler som ges möjlighet att studera och dels att de möjligheter till kostnadsfria studier som erbjuds blir av högre kvalitet.

Detta är en spännande utveckling som det gäller att hålla ögonen på…

”Open courseware is a classic example of disruptive technology, which, loosely defined, is an innovation that comes along one day to change a product or service, often standing an industry on its head. Craigslist did this to newspapers by posting classified ads for free. And the music industry got blindsided when iTunes started unbundling songs from albums and selling them for 99 cents apiece.

Some imagine a situation in which the bulk of introductory course materials are online, as videos or interactive environments; students engage with the material when convenient and show up only for smaller seminars. “In an on-demand environment, they’re thinking, Mr. Schonfeld sees still more potential in “unbundling” the four elements of educating: design of a course, delivery of that course, delivery of credit and delivery of a degree. “Traditionally, they’ve all lived in the same institutional setting.” Must all four continue to live together, or can one or more be outsourced?

Edupunks — the term for high-tech do-it-yourself educators who skirt traditional structures — are piloting wiki-type U’s that
stitch together open course material from many institutions and combine it with student-to-student interaction. In September, Neeru Paharia, a doctoral student at Harvard Business School, and four others from the open education field started up Peer 2 Peer University, a tuition-free, nonprofit experiment financed with seed money from the Hewlett and Shuttleworth foundations.

Ms. Paharia doesn’t speak the same language as traditional educators: P2PU “runs” courses. It doesn’t “offer” them. There are currently 16 courses, in subjects as diverse as behavioral economics, music theory, cyberpunk literature and “managing election
campaigns” (and all with a Creative Commons license that grants more freedom of use than a standard copyright). Several hundred people are taking classes, Ms. Paharia says.

P2PU’s mission isn’t to develop a model and stick with it. It is to “experiment and iterate,” says Ms. Paharia, the former executive director of Creative Commons. She likes to talk about signals, a concept borrowed from economics. “Having a degree is a signal,” she says. “It’s a signal to employers that you’ve passed a certain bar.” Here’s the radical part: Ms. Paharia doesn’t think degrees are necessary. P2PU is working to come up with alternative signals that indicate to potential employers that an individual is a good thinker and has the skills he or she claims to have — maybe a written report or an online portfolio.

David Wiley, associate professor of instructional psychology and technology at Brigham Young University, is an adviser to P2PU. For the past several years, he has been referring to “the disaggregation of higher education,” the breaking apart of university functions. Dr. Wiley says that models like P2PU address an important component missing from open courseware: human support. That is, when you have a question, whom can you ask? “No one gets all the way through a textbook without a dozen questions,” he says. “Who’s the T.A.? Where’s your study group?”

“If you go to M.I.T. OpenCourseWare, there’s no way to find out who else is studying the same material and ask them for help,” he
says. At P2PU, a “course organizer” leads the discussion but “you are working together with others, so when you have a question
you can ask any of your peers. The core idea of P2PU is putting people together around these open courses.”

A similar philosophy is employed by Shai Reshef, the founder of several Internet educational businesses. Mr. Reshef has used $1
million of his own money to start theUniversity of the People, which taps open courses that other universities have put online and relies on student interaction to guide learning; students even grade one another’s papers.

The focus is business administration and computer science, chosen because they hold promise for employment. He says he hopes to seek accreditation, and offer degrees.

Mr. Reshef’s plan is to “take anyone, anyone whatsoever,” as long as they can pass an English orientation course and a course in
basic computer skills, and have a high school diploma or equivalent. The nonprofit venture has accepted, and enrolled, 380 of 3,000 applicants, and is trying to raise funds through microphilanthropy — “$80 will send one student to UoPeople for a term” — through social networking.

A decade has passed since M.I.T. decided to give much of its course materials to the public in an act of largesse. The M.I.T.OpenCourseWare Initiative helped usher in the “open educational resources” movement, with its ethos of sharing knowledge via free online educational offerings, including podcasts and videos of lectures, syllabuses and downloadable textbooks. The movement has also helped dislodge higher education from its brick-and-mortar moorings.

If the mission of the university is the creation of knowledge (via research) and the dissemination of knowledge (via teaching and
publishing), then it stands to reason that giving that knowledge away fits neatly with that mission. And the branding benefits are clear.

The Open University, the distance-learning behemoth based in England, has vastly increased its visibility with open courses, which frequently show up in the Top 5 downloads on Apple’s iTunes U, a portal to institutions’ free courseware as well as marketing material. The Open University’s free offerings have been downloaded more than 16 million times, with 89 percent of those downloads outside the U.K., says Martin Bean, vice chancellor of the university. Some 6,000 students started out with a free online course before registering for a paid online course.

Carnegie Mellon’s Open Learning Initiative is working with teams of faculty members, researchers on learning and software engineers to develop e-courses designed to improve the educational experience. So far there are 10 complete courses, including logic, statistics, chemistry, biology, economics and French, which cost about $250,000 each to build. Carnegie Mellon is working with community colleges to build four more courses, with the three-year goal of 25 percent more students passing when the class is bolstered by the online instruction.

The intended user is the beginning college student, whom Dr. Smith describes as “someone with limited prior knowledge in a college subject and with little or no experience in successfully directing his or her own learning.”

It works like this: Virtual simulations, labs and tutorials allow for continuous feedback that helps the student along. The student’s
progress is tracked step by step, and that information is then used to make improvements to the course. Several studies have shown that students learn a full semester’s worth of material in half the time when the online coursework is added. More students stick with the class, too. “We now have the technology that enables us to go back to what we all know is the best educational experience: personalized, interactive engagement,” Dr. Smith says.”

Det faktum att University of Oxford nu lanserar en OER-satsning visar på en ny trend — de verkligt prestigefulla universiteten satsar nu också på OER. För två veckor sedan hade Yale University i USA en konferens om OER och många av de riktigt prestigiösa universiteten finns representerade på iTunes U. OER är på väg in i nästa fas…

Digitaliseringen av skolan

på vilket sätt IT bäst kan

stödja lärande. Digital kompetens är ett begrepp som lyfter fram

kunskaper som behövs i dagens och morgondagens samhälle och arbetsliv. Min nya bok, Digitaliseringen av skolan, som vänder sig till alla som är intresserade av framtidens skola, finns nu ute i handeln.

Bland annat så lyfter jag fram fyra trender som jag tror kommer att påverka svensk utbildning i framtiden, nämligen att:

• innehållet frigörs från sin förpackning

• användarna blir producenter

• det informella lärandet ökar med hjälp av Internet

• lärande sker oberoende av tid och rum.

Jag träffade därför denna delegation, och gav dem en bild av de utmaningar som finns i Sverige. Jag valde att fokusera på utmaningar, då de sannolikt får en mer traditionell presentation från övriga aktörer som de träffar. Baserat på den undersökning som Skolverket genomförde förra våren, så drog jag några slutsatser kring vad detta innebär i form av utmaningar. Det handlade bland annat om:

-den relativt låga tillgången på datorer i skolan för lärare och elever

-om vikten av teknisk och pedagogisk IT-support för att kunna använda en dator i klassrummet

-hur lärare använder IKT i förberedelse och planeringsarbetet

-hur sällan som lärare använder IKT i klassrummet

-lärares attityder och förståelse för värdet av IKT

Jag gav även en bild av värdet av att ha en nationell politik eller strategi kring IKT, kopplat till slutsatser som aktuell forskning har dragit. Som avslutning gav jag sedan delegationen min syn på vilka framgångsfaktorer det finns för en bred implementering av IKT i skolan.

Det känns som om Israel är ett land som har stor potential när det gäller en lyckat implementering av IKT i skolan. De verkar ha en mycket  ambitiös och genomtänkt plan för detta arbete. Jag blev faktiskt imponerad av deras entusiasm, kunskap och insikt i frågan.

Vi kan bara hoppas att lite av denna entusiasm smittar av sig på våra svenska beslutfattare på nationell nivå.

Seminariet var en del av eSkills Week 2010 och var arrangerat av IT- och Telekomföretagen samt den statliga utredningen Teknikdelegationen.

Ungefär 120 tappra skolmänniskor (och några från näringslivet)  trotsade vinterkyla och krånglade kommunikationer för att delta. På seminariet talade bland annat författaren Richard Gerver från Storbrittanien kring hur man ser till att utbildningen i skolan fyller sitt syfte. Det var även en paneldebatt i slutet på seminariet med representanter från bland annat Riksdagen (M, S) och  lärarnas riksförbund kring dagens skola och vad som behöver göras framöver. Detta seminarium filmades och tanken är att delar av talen och debatten kommer att läggas upp på eSkills hemsida.

Översikten studerar hur IKT fungerar i det pedagogiska arbetet sett ur två olika aspekter; dels hur IKT stödjer det pedagogiska arbetet och måluppfyllelsen i dagens skolsystem, dels hur IKT fungerar som ett stöd för utveckling av de kompetenser och färdigheter som ett modernt samhälle ställer krav på.

Forskningen visar att det inte räcker med att köpa in datorer till skolorna för att få några effekter på elevernas lärande. Relationen mellan användningen av IKT och elevernas lärande är komplex. Det handlar om att strategiska satsningar måste göras och teknologin måste användas som pedagogiskt verktyg på ett genomtänkt sätt.
Baserat på fakta och analyser från studierna i denna forskningsöversikt kan man dra paralleller till de utmaningar som finns kring IKT i det svenska skolsystemet. Det finns ett antal områden som vi i Sverige bör arbeta med mer fokuserat.

Några dagaktuella exempel

Om vi använder Zittrains analys för ett ögonblick och tittar på några dagsaktuella händelser, vilka slutsatser kan man då dra?

Idag är det en stor hype kring Iphone och Ipad. Dessa prylar från Apple är snygga, coola och användbara. De flesta av oss vill ha en! Men de är ju också exempel på den utveckling som Zittrain i längden inte anser är bra. Dessa apparater är inte alls lika öppna som en PC eller Apples större datorer. Hård och mjukvara är hårt integrerade. Det går inte att köra och installera ett annat operativsystem än deras eget. Det går heller inte att tillverka s.k. appar (apps, applications, små program som kan laddas ned till Iphone, Ipad) annat än med Apples egna utvecklingsverktyg. Och när de säljs tar Apple en kommission. Iphonen/Ipaden har hög funktionalitet, men de är mer slutna än den PC vi är vana vid.

När nu mobiltelefonvärlden snabbt sammanfogas med PC/Internetvärlden, uppstår intressanta möjligheter och problem. I detta gränsland som uppstått mellan PC och mobiltelefonen är det inte självklart hur affärsmodellerna kommer att se ut. Konsumenterna verkar av tradition vara beredda att betala för tjänster och innehåll i den mobila världen vilket inte är fallet i PC/Internet- världen.

Apples App Store beräknas omsätta 30 miljarder kr under 2010 därför att konsumenterna gillar de mycket funktionella apparna som kan köpas till ett lågt styckepris. Men apparna är bundna till Apples hårdvara och kan inte användas på andra plattformar.

Ett annat aktuellt exempel är Stockholm stads nya upphandling från Volvo IT av IT-tjänster till kommunen. Den verkar till stora delar ha syftet att få bättre kontroll över den hård- och mjukvara som används i stadens datorer. Detta är ett sätt att försöka leverera hög säkerhet och hög funktionalitet till en låg kostnad. Syftet är naturligtvis helt legitimt. Däremot så verkar inte lärare och rektorer inom utbildningsförvaltningen vara särskilt nöjda. De känner sig instängda i en alltför trång datormiljö. Sannolikt är skolans behov av ett öppnare och friare sätt att organisera IT-tillgången betydligt större än hos mer traditionell kommunal förvaltning. Där finns både behov av programvaror som övrig kommunal administration inte behöver och behov av system som främjar öppenhet och kommunikation i en dela-med-sig-kultur som är central i utbildningsvärlden. Här behövs en mycket större medvetenhet och debatt hos de aktörer som organiserar och ansvarar för utbildning, innan beslut fattas hur skolan ska organisera sin IT.

En annan intressant konflikt som återigen rör Apple kom fram i samband med lanseringen av Ipad. När Steve Jobs visade förstasidan i New York Times kunde man se att Ipaden inte kunde visa de videor som alltid ligger där. Dessa videor är i formatet Flash och Apple har bestämt sig för att inte låta detta format fungera på Ipad eftersom man anser det är både minneskrävande och buggigt trots att det numera är det vanligaste videoformatet på webben. Säkerligen finns affärsmässiga skäl bakom detta beslut som i bästa fall för Apple ytterligare driver konsumenter mot den egna plattformen.

Vad är då fördelen med ett generativt förhållningssätt? Jo, ett sådant Internet har mycket mer att erbjuda än slutna, till olika apparater bundna lösningar. Det kommer alltid att finnas en konflikt mellan öppenhet och flexibilitet å ena sidan och funktionella-, säkerhets- och ekonomiska aspekter å den andra. Det gäller att hitta en bra balans. Detta är nog det Zittrain i sin bok kommer fram till: Att vi behöver tänka, analysera och diskutera hur vi vill ha våra IT-lösningar från flera aspekter innan vi kastar oss in i lösningar som på kort sikt är bra men som i ett längre perspektiv hindar en bra och sund utveckling. Internet är inte bara länkar mellan producenter och konsumenter utan också mellan medborgare. Internet är inte bara till för handel, köp och sälj. Internet tillhör också det civila samhället.

The Future of the Internet and how to stop it är en bok som kan och kanske bör läsas av alla som vill förstå den utveckling som Internet står inför. Den kan hjälpa oss som privatpersoner såväl som i våra yrkesroller. Den bra för utbildningsvärldens personal. Inte minst för de som är inköpssansvariga och beslutsfattare vid IT-inköp.

Del 1

Del 2

The Future of the Internet and how to stop it av Jonathan Zittrain                                                      342 sid, Yale University Press, ISBN 978-0-300-15124-4

Boken finns att köpa på nätet eller laddas ned som PDF från: http://futureoftheinternet.org/download

Intressant föreläsning av Jonathan Zittrain http://fora.tv/2008/05/15/Jonathan_Zittrain_The_Future_of_the_Internet

Kampen mellan det specialiserade och det allmänna decentraliserade

Zittrain beskriver hur kampen mellan specialapparaterna och PC’n skedde på 80-talet. Ett exempel är de intelligenta skriv- och räknemaskinerna som försökte nå framgång, men där PC’n till slut vann genom sin stora mångsidighet och förmåga att göra många fler saker än skriva och räkna. Ett annat exempel är stordatorerna som med sin stora centraliserade kapacitet inte kunde stå emot PC-världens många små datorer uppkopplade i decentraliserade nätverk. Zittrain kallar detta för The Battle of the Boxes.

En annan kamp från samma tid kallar han The Battle of the Networks. Internet var inte den enda nätlösningen. Det laborerades med ett flertal olika nät. För att nå ut till konsument med Internet var det också nödvändigt med avregleringar inom telekombranschen där de stora amerikanska telefonbolagen tidigare haft monopol på stora delar av telefonnätet. Dessa monopol hade knappast tillåtit att privatpersoner och mindre företag skaffade sig modem för att utbyta datatrafik. Men en avreglering skedde och ett viktigt hinder för ett allmänt internet var undanröjt.

Det fanns också till att börja med ett antal konkurrerande nät som AOL (America Online), CompuServe, Prodigy, MCI Mail. I Frankrike försökte Minitel lanseras som både hade egen terminal och ett eget nät. Men så småningom gick Internet segrande ur striden och blev det helt dominerande nätet.

Hot mot den generativa modellen

Men nu förekommer ett antal stora hot mot den generativa modellen. Kort kan man säga att i de fördelar som funnits i form av öppenhet och de mångas deltagande, ligger också ett hot. Nätets öppenhet har kunnat utnyttjas av personer och organisationer som inte har nätets bästa för ögonen. Nätet har idag blivit en mycket osäker plats där virus (malware, adware, spyware, trojaner, maskar, rootkits etc.) finns på många ställen och som kan göra oerhörd stor skada. Spam är ett annat problem som tynger ner nätets kapacitet. Integritetsintrång är ett tredje.

Zittrain pratar till och med om risken för ett digitalt Pearl harbour där säkerheten hos ett stort antal ledande och viktiga institutioner och företag helt skulle kunna kollapsa. Där information skulle kunna förstöras, utnyttjas och stjälas. Allt detta med oanade konsekvenser.

För att möta utvecklingen mot ett nät där allt fler känner sig osäkra efterfrågas säkrare lösningar. Vi vill slippa risken att utsättas för intrång som antingen gör våra datorer obrukbara, utsätter oss för bedrägerier eller rapporterar vårt nätbeteende. Men än mer känsliga för dessa problem är de organisationer vi arbetar för eller är involverade i; företag, myndigheter, skolor, bibliotek, kaféer osv. Beslutsfattarna i dessa organisationer är intresserade av enkla, billiga och säkra lösningar vilket leder till mer slutna och inflexibla lösningar.

Men den bristande säkerheten är inte det enda hotet mot den generativa modellen: Cloud Computing innebär att vi utför det vi behöver med hjälp av programvara som inte finns i PC’n eller apparaten vi arbetar med, utan att den tillhandhålls av en tjänst som finns någonstans på nätet, i det s.k. molnet, som består av servrar någonstans på Internet tillgängliggjorda av ett företag. Det är också på dessa servrar vi lagrar vårt innehåll och våra filer. Ett bra exempel på detta är Google Apps.

Företeelser som Software as a Service kan också vara problematiska men även i vissa delar av Web 2.0 kan användaren hamna i beroendeställning till leverantören utan möjligheter att själv kunna påverka källmaterialet.

En annan tendens är att de nyare apparaterna, som mobiler och spelkonsoler, som kopplas upp mot Internet är betydligt mer slutna än den traditionella PC’n.

Strategier och åtgärder för ett bevarat ”generativt” nät

Det generativa Internet utvecklades i första hand utanför den traditionella marknaden. Detta sammanhang bestod av många inblandade aktörer; amatörer, intresserade, idealister, företag, akademiker, affärsfolk, dataingenjörer som utarbetade system och lösningar som kunde samverka och bygga på och interagera med varandra.

Zittrain önskar att det generativa synsättet ska kunna fortsätta finnas även efter det att Internet blivit mainstream och varje persons verktyg. Han anser att detta synsätt är till stor fördel för att utvecklingen av nätet ska kunna fortsätta och inte hämmas av för mycket stängt, bundet och bekvämt tänkande och utförande, som ger bra och säker funktionalitet på kort sikt men som inte uppmuntrar till utveckling och integration av innehåll och applikationer.

Zittrain förslår en rad strategier och åtgärder för ett fortsatt kreativt och utvecklingsinriktat nät. Bl.a. framhåller han Wikipedia som en samarbetsplattform som trots alla problem fungerar mycket väl. Han ser dess ”community spirit” som mycket viktig föregångare och exempel.

Överhuvudtaget verkar Zittrain vilja att vi som medborgare och aktörer inte passivt finner oss i olika bekväma säkra slutna lösningar. Han vill att vi, i våra egna sammanhang tänker själva och utvecklar våra strategier så att de inte endast är bra för oss utan också för andra i ett längre perspektiv.

Han anser vidare att nätneutralitet är av yttersta vikt, d.v.s. att inga enskilda aktörer ska bestämma vad som ska få skickas på nätet eller att viss trafik ska prioriteras.

För att hålla koll på att privata/personliga data och att material som vi lägger ut på nätet inte missbrukas förslår Zittrain att det utvecklas system för datagenealogi, d.v.s. system som talar om var uppgifterna kommer ifrån och på vilka villkor de finns på nätet.

En annan teknisk lösning som skulle öka säkerheten mot virus och malware är införandet av s.k. virtuella maskiner vilket innebär att datorn/PC ”simulerar” en dator inuti sig. På så sätt behöver inte hela operativsystemet infekteras av ett virus utan bara den simulerade datorn påverkas. Denna kan då lättare återskapas. Man kan också tänkasig att man har flera ”datorer” inuti sin dator som man använder i olika situationer.

Några  dagsaktuella exempel…..del 3 publiceras 2010-02-18.

Del 1

Del 3

Boken kan laddas ned som PDF från: http://futureoftheinternet.org/download