Metamatrix om IT och Utbildning

Recension av The Future of the Internet and how to stop it av Jonathan Zittrain         Del 1 av 3

Inledning

Min första reaktion inför titeln The Future of the Internet and how to stop it av Jonathan Zittrain är: Vadå? Vill han stoppa Internet? Är detta ännu en av de nätskeptiska författarna och debattörerna som tycker att nätet fördummar och gör oss ytliga? Är detta ännu en bok i raden av nätskeptiska böcker som Andrew Keens The Cult of the Amateur eller uppmärksammade artiklar som Is Google making us stupid? av Nicholas Carr.

Men ju längre jag läser desto mer uppskattar jag titeln! Jonathan Zittrain är inte alls en Internethatande reaktionär. Tvärtom! Han är istället en person som vill rädda Internet från den utveckling som han anser sannolik. Han ser en stor risk att Internet inte kommer att fortsätta utvecklas på det unika och kreativa sätt som nätet och PC’n har gjort under de senaste 30-40 åren. Han värnar och bryr sig om Internet men är orolig för den kommande utvecklingen.

Jonathan Zittrain är en av de amerikanska akademiker med oantastliga meriter som samtidigt väljer att vara debattör och populär författare. En kollega med liknande bakgrund är den kanske i Sverige mer kände Lawrence Lessig, som för övrigt skrivit förordet till boken.

Jonathan L. Zittrain, född 1970, är amerikan och är för närvarande professor of Internet law på Harvard Law School och Faculty co-director på Harvard’s Berkman Center for Internet & Society. Tidigare var han bl.a. professor of Internet Governance and Regulation på Oxford Internet Institute of the University of Oxford. Hans arbete rör flera aspekter av internetjuridik som immaterialrätt, censur, filtrering etc.

Hot och möjligheter

Huvudtesen i denna bok är att nätet står inför ett antal rejäla hot som pendlar mellan extremerna disintegration och överreglering. Den ena extremen är förorsakad av den minoritet som inte kan avhålla sig från att parasitärt utnyttja nätet till sin egen fördel genom virus, maskar, malware, spam, identitetsstölder, vidrigt våld och pornografi. Den andra risken är ett överreglerat internet där företag och organisationer låser in användarna i opåverkbara apparater, där hård- och mjukvara sitter ihop och uppdateras centralt på distans.

Zittrain ser Internets utveckling fram till nu som en unik serie mycket lyckosamma parallella utvecklingar. En rad olika aktörer har både genom samarbete och konkurrens under förvånansvärd kort tid lyckats utveckla en teknik som kommit att dominera eller i alla fall bli en viktig del av tillvaron i den mer utvecklade delen av världen.

Internet och PC’n har sedan 1970 och framåt utvecklats av en blandning av forskare, amatörer, entusiaster, affärsmän/kvinnor. Nätets grundstruktur bygger på ganska enkla protokoll som förmedlar datapaket mellan datorer som är uppkopplade på Internet. Ur flera aspekter är detta inte helt effektivt men det har gett nätet en robust grundstruktur som tillåter en rad olika utvecklingsinsatser från många aktörer samtidigt och som också gett utrymme till rörelser som Open Source, självuppfostrande regler som netiquette, åsikter som att all information ska vara fri och olika ”commons”-rörelser varav Creative Commons är den mest kända.

Nätets grundläggande teknik och protokoll har inte dominerats av enskilda aktörer utan har kunnat ligga till grund för vem som helst att utveckla och modifiera. Detta är enligt Zittrain en av de allra viktigaste förklaringarna till varför utvecklingen kunnat gå så snabbt och så förhållandevis bra.

Ett nyckelbegrepp i boken är Generative Technology. Det är svårt att hitta en bra och etablerad svensk översättning men generative kan närmast översättas som skapande, frambringande, fortplantnings-…, vilket kan ge en god uppfattning av vad det hela handlar om.

Zittrain använder detta begrepp för att berätta om och beskriva den miljö och de förutsättningar som nätet och PC’n utvecklades under från 1970 fram till och med 90-talet. Enligt Zittrain har PC’n och Internet utvecklats med hjälp av denna generativa teknologi som låter användarna experimentera, leka med och utveckla den. Det är en plattform som bjuder in till utveckling genom samarbete.

Med hans egna ord kan det låta så här: ”I have termed this quality of the Internet and of traditional PC architecture “generativity.” Generativity is a system’s capacity to produce unanticipated change through unfiltered contributions from broad and varied audiences. Terms like “openness” and “free” and “commons” evoke elements of it, but they do not fully capture its meaning, and they sometimes obscure it.”

Zittrain anser helt enkelt att detta har varit ett av grundfundamenten i nätet och PC’ns utveckling. Han målar fram en bild som har varit en blandning av idealitet och affärer, mellan open source, open content- förespråkare och företag som vill få sina produkter och affärsmodeller att dominera. Han beskriver den blandning av idealitet och affärsnytta som låg till grund för utvecklingen; hur akademiker, forskare på företag, intresserade amatörer samarbetade och konkurrerade. Några stora pengar fanns till att börja med inte med i bilden och ingen brydde sig om att i någon större utsträckning, få kontroll över allt som skedde.

Han påpekar speciellt att det utskällda Microsoft med sina försöka att dominera PC-marknaden aldrig var i närheten av det som Apple lyckats genomföra med IPhone. Apple släpper inte in utvecklare på sin Iphone-plattform innan de godkänts medan Windows bara är ett av ett flertal  operativsystem som kan användas på PC’s.

Kampen mellan det specialiserade och det allmänna decentraliserade….. del 2 publiceras 2010-02-17

Del 2

Del 3

Boken kan laddas ned som PDF från http://futureoftheinternet.org/download

I förra vecka var jag (och cirka 2000 andra svenskar) i London i samband med den årliga BETT-veckan. Jag skriver avsiktligen i samband med BETT-mässan, då jag numera spenderar den mesta tiden på aktiviteter som äger rum på andra ställen än på mässan. Jag tror att det beror på att jag söker mig till ställen där man har tid att lyssna och reflektera, snarare än att försöka fånga upp fragment av kunskap och försöka att sätta detta i ett sammanhang.

Mitt första starka intryck var på Cumberland Hotell när jag under torsdagen deltog på Apple Education Leadership Conference. Tim Rylands  (grundskolelärare, föreläsare, inspiratör) tog oss alla med på en resa till en ny värld. Hans syn på skola och lärande handlade om ge eleverna energi och livsglädje, och att hitta olika sätt att fånga deras nyfikenhet och engagemang.  Tim fick ett pris av BECTA för ett par år sedan med motiveringen ” an “extremely gifted and inspirational teacher, with a love of the creative potential of technology, who has an excellent rapport with his pupils. The approaches he uses are innovative and imaginative, in particular his use of games software.” Han har ett kreativt sätt att använda teknologi I klassrummet, bland annat genom att använda spel som Myst för att inspirera unga och deras utveckling av sin självbild och sitt självförtroende. video från Tims klassrum

Mitt andra starka intryck var på The American International University in London i samband med Rektorsakademiens nätverksträff. Andrew Meller, rektor på Winchcombe Abbey Primary School talade om hans arbete med att adressera en sjunkande betygsutveckling på skolan. Hans syn på skolutveckling och lärande har han formulerat som ” learning is an active process that involves applying acquired knowledge and skills to different situations in order to develop understanding”. Andy gav ett exempel som var mycket tänkvärt. Enligt honom kunde man se skolans utbud och innehåll som ett vägval mellan McDonalds och Michelin. Enligt honom handlar McDonalds om att leverera en produkt (hamburgare) på exakt samma sätt på samtliga restauranter i världen. Michelin (och Michelin-guiden) kräver vissa grundkomponenter såsom kvalitet och servicegrad, men är inte standardiserad när det gäller själva tjänsten (måltiden). Här finns det full frihet att kreativt skapa unika måltider som passar olika människor och där varje restaurang är mer specialiserade. Varför kan inte skolan vara mer som Michelin, där man ställer vissa basala krav på kvalitet och standards, men där det finns utrymme för mer mångfald i själva utförandet av tjänsten?

Mitt tredje starka intryck var på Rektorsakademiens mingelkväll på Hanover street. Här samlades en stor samling förvaltningschefer, skolledare och IT-ansvariga från Sverige för att mingla och utbyta erfarenheter. Det var en mycket lättsam och kreativ stämning som gav mig många goda idéer och nya kontakter.

Jag tror inte att gräset måste vara grönare i England, även om vi i Sverige saknar några viktiga komponenter. Vi saknar den politiska insikten i Sverige, och en långsiktig vision att arbeta efter. Vi saknar även någon sammanhållen och kreativ mötesplats där vi svenskar kan  bli transformerade till mer sociala och nätverkande européer.

När man talar om innovationer tanker de flesta på nya lösningar och produkter som skapar stora förändringar. Men inom utbildningssektorn kan inkrementella innovationer, dvs. förändringar i små steg, vara nog så effektiva.

Förra veckan arrangerade OECDs Centre for Educational Research and Innovation och den brasilianska delstaten Santa Catarina en konferens kallad The School of the Future, Today. Där diskuterades hur man bäst gynnar framväxten av innovationer inom skolsektorn för att de ska kunna skala upp och överleva på lång sikt. De exempel som beskrevs kan delas in i fyra kategorier:

Det exempel på en storskalig och radikal innovation (1) som beskrevs var den amerikanska delstaten Maines projekt med en dator per elev till en mycket stor grupp elever.  Det fanns ett spännande småskaligt radikalt projekt (3) från Brasilien – en skola kallad Luminar som förändrat både arbetssätt och lärarrollen. Småskaliga inkrementella innovationer (4) stöter vi ofta på i skolans vardag. Grunden för detta är ett gott innovationsklimat där det finns både tillåtelse och möjlighet för enskilda och grupper av lärare att experimentera. En viktig slutsats från konferensen var att storskaliga inkrementella innovationer (2) också kan ha stor betydelse. Doug Brown från Becta i England beskrev hur deras projekt att främja skolors användning av digitala skrivtavlor blivit en stor succé som påverkat elevernas skolresultat i positiv riktning. Ett skäl till succén menade Brown är att tavlorna inte förutsätter omedelbara radikala förändringar i arbetssätt och pedagogik. Lärarna kan ta små steg i taget.

Själv redogjorde jag för OECD-studien Beyond Textbooks, som är en jämförelse mellan innovationsklimat och IT-politik mellan de fem nordiska länderna. Där framkommer tydligt att en av de stora strukturella förändringar som skolsektorn genomgått som en följd av att vårt samhälle blir alltmer IT-beroende, är att storskaliga innovationer numera kan komma underifrån, från gräsrötter. Studien ger flera exempel på hur små grupper av lärare startat projekt runt digitala lärresurser som på några års sikt blivit så populära att de växt och numera har en inverkan på hela skolsektorn.

Varför är det viktigt att ha definitioner av uttryck som e-lärande och e-arbete? Svaret är att man behöver ha en gemensam (och förankrad) bild av problem och möjligheter kopplat till området. Utan en gemensam bild av problem och möjligheter har man små förutsättningar för att formulera sina mål och att ta fram en strategi för att nå målen. En väl förankrad definition har därmed större chans att ge effekter på utvecklingen i företaget eller den egna organisationen. En väl använd definition kan därmed sägas driva på utvecklingen i samhället.

Just ju så arbetar jag och övriga ledamöter i REK (Riksföreningen för e-kompetens) med att ta fram definitioner på e-lärande och e-arbete. Vi behöver din hjälp med att ta fram praktiskt användbara defintioner på dessa uttryck. Håll utkik efter mer information på REKs hemsida och bidra till detta viktiga arbete.

Länk till REK: Riksföreningen för e-kompetens