Metamatrix om IT och Utbildning

Sveriges Kommuner och Landsting/SKL genomför för närvarande ett projekt om e-tjänster som ska utmynna i en handlingsplan för att främja kommunala e-tjänster. Som en del av detta arbete har jag och min kollega Jan Hylén på uppdrag av SKL genomfört en avgränsad studie kring e-tjänster i skolan. Studien är en inventering av vilka e-tjänster som används inom skolområdet, och tittar även på brukarnas behov av nya tjänster och de utmaningar som både leverantörer och kommuner möter när de vill utveckla och implementera nya e-tjänster. I denna kartläggning intervjuades totalt 14 kommuner, en friskolekoncern samt tre produkt- eller tjänsteleverantörer inom området. Data från ett antal fokusgrupper med elever och lärare användes även i denna studie. Inventeringen ger en bild av hur de intervjuade kommunerna anser att skolans behov av e-tjänster eller IT-utveckling i bred mening ser ut, om det enligt deras mening behövs ett nationellt arbete eller en nationell vision för att främja utvecklingen på detta område samt belyser vilka insatser som i så fall skulle kunna genomföras gemensamt. Studien ger också några förslag på prioriterade områden som skulle kunna ingå i en nationell strategi.

Då denna studie ingår som en del i underlaget för att ta fram en handlingsplan kring kommunala e-tjänster, så är inte rapporten i sin helhet publicerad ännu. Ett bildspel finns dock som ger en sammanfattning av  studiens resultat och slutsatser.

Länk till bildspelet: studie kring e-tjänster i skolan

(också publicerad i pappersform i DIU, Datorn i utbildningen, nr 6 2010)

I och med den ökade användningen av IT i skolan och utbildning, ökar också behovet att organisera det innehåll, den media, som lärare och elever använder. Införandet av olika former av lärplattformar och inte minst Internets alla möjligheter, gör IT till en naturlig del av den dagliga tillvaron. En stark trend i dag är att ge elever egna bärbara datorer, vilket medför ännu större efterfrågan på bra digitalt material. Många upplever det digitala innehållet som stort och oöverblickbart med stora kvalitetsbrister. Vad vet man egentligen om webbplatser på Internet, webbtjänster riktade till skolan, YouTube, digitala lärresurser förlagsutbud wikis, bloggar, podcasts.

Traditionellt har innehållet i skolan bestått av tryckta läromedel, ofta sålda i paket med en lärobok, övningsbok och lärarhandledning. Detta har varit en bra grund som kompletterats med filmer och tv- och radioprogram från AV-centralen, böcker från skolbiblioteket och av lärare kopierat eller eget tillverkat material.

Men i och med utvecklingen av internet och den digitala tekniken har detta ställts på ända. Tillgången till media och digitalt innehåll har exploderat. Via en uppkopplad dator eller mobiltelefon har man tillgång till webben, mail, chatt, mikrobloggar, e-böcker, musik, tv-program, filmer och sociala nätverk. Vi kan nu med lätthet navigera i en informations- och kunskapsvärld som var otänkbar för inte alltför länge sedan.

Mot bakgrund av detta har behovet att organisera och kvalitetsgarantera delar av det innehåll som används i undervisning och lärande ökat. Många lärare och skolledningar vill ha ett gemensamt utbud för alla, det ska vara lättåtkomligt och det ska framför allt vara material av god kvalitet.

Vad är innehåll

Men innan jag går in på vilka plattformar och tjänster som finns för innehåll, några ord om vad innehåll är eller ett försök till definition av innehåll.

Innehåll är strukturerad information som används i undervisning och lärande; det rör sig om text, bild, ljud, video och interaktiva media som spel. Ett annat ord för innehåll som används i skolan är lärresurser. Följande bild illustrerar sambanden mellan läromedel, lärresurser och digitala lärresurser.

Till innehåll räknas inte lokaler, möbler, datorer, projektorer och digitala skrivtavlor. Det är inte heller, ordbehandlingsprogram, kalkylprogram, blogg- och wikifunktionalitet wiki eller de andra verktyg som Pimutbildningen tar upp. Däremot kan man använda dessa verktyg för att skapa innehåll.

Många leverantörer av digitalt material

Förutom det oändliga internet finns det många svenska leverantörer av olika former av innehåll och media. Ett sätt att dela upp dem är i leverantörer av specifikt respektive generellt innehåll. Det kan vara svårt att dra en skarp gräns mellan specifika och generella plattformar men med risk att inte få med alla nyanser vill jag ändå göra följande indelning.

Exempel på specifika leverantörer/plattformar är Mediecentraler, Lektion.se, Nationalencyklopedin, SLI, läromedelsförlag, Digiref, Länkskafferiet, UR. Dessa leverantörer distribuerar primärt ett grundinnehåll, ibland kompletterat med något annat innehåll eller tjänst.

Generella plattformar

De generella leverantörerna placerar sig mellan producenter av specifikt innehåll och användarna. Plattformarna kan erbjuda både fritt och upphovsrättsligt skyddat innehåll som är lättillgängligt, av god kvalitet och riktat till alla inom en skolorganisation.

Några exempel på generella innehållsplattformar som verkar ha ambitionerna att vara leverantörer av en stor variation av innehåll och media FLOD, Pedagogiskt Fönster och Learnify. Både Flod (Flexible Learning on Demand) och Pedagogiskt Fönster kommer från mediecentraler som har känt att deras traditionella roll behöver utvecklas för att de inte ska riskera att bli irrelevanta i och med den snabba digitala utvecklingen.

Learnify är ett företag som har sina rötter i det bolag som byggde Kursnavet åt CFL. Learnify har fått överta de lärresurser som skapades hos CFL innan det lades ner.

En mycket intressant skillnad mellan Pedagogiskt Fönster och Learnify är att de förstnämnda koncentrerar sig på, att via en anställd redaktion tillverka ämnesteman, med stark läroplansanknytning. Ett huvudspår hos Learnify är att de förser användaren med verktyg för att bygga lärresurser som sedan kan sättas ihop i större moduler. Gemensamt för de båda plattformarna är dock att de försöker koppla sitt innehåll till läro- och kursplaner.

Bibliotekens roll

En intressant fråga är skolbibliotekens roll. I digitala resonemang har (skol) biblioteken fört en undanskymd tillvaro. Den nya skollagen ger förutsättningar för att ta en ny roll, likaså den nya nationella bibliotekskatalogen som ska vara klar 2011. Dessa förutsättningar skulle kunna ge biblioteken kraft och förmåga att även hantera digitalt innehåll.

Kommande utveckling

Det ligger nära till hands att anta att de generella plattformarnas ambition är att inkludera en rad innehållskällor och erbjuda dessa i sina miljöer.

Sådana innehållskällor kan vara:

• Bibliotekskataloger.

• Av lärare och bibliotekarier skapat innehåll som är kvalitetsgranskat, t.ex. i form av teman och sammanhang kopplade till läroplaner.

• LRE-material (Learning Resource Exchange, EU-projekt).

• UR:s utbud och övrig film och ljud avsedd för undervisning.

• Tidningsdatabaser, t.ex Affärsdata.

• Läromedel från förlagen.

• NE eller annat uppslagsverk.

• E-böcker.

• Ljudböcker.

• Daisyböcker.

• DLR (digitala lärresurser) / OER (Open Eductional Resources), av lärare och elever/studenter producerade lärresurser och sammanhang.

• IUP-funktionalitet.

Denna typ innehåll kommer troligen att kombineras med verktyg och funktionalitet som:

• Samsök av alla resurser på en plattform.

• Exportfunktion för resurser och dras metadata till andra verktyg / plattformar som elever och lärare använder som LMS:er, PLE:er, portfoliosystem etc.

• Koppling av resurser till kurs och läroplaner.

• Verktyg för att skapa, hantera och lagra egna producerade resurser ensamt eller i form av större moduler.

Det blir spännande att se hur läromedelsförlagen kommer att agera. Ett scenario är att de inte vill hamna i händerna på olika plattformar/mellanhänder. Men ska de då bli sina egna plattformar eller kommer de att samarbeta/köpa upp existerande plattformar?

Organisation av innehåll – vad bör man tänka på

Det kommer att vara en rörig period, innan det står klart hur digitalt innehåll mer standardmässigt kommer att hanteras och lagras. Vi befinner oss i ett övergångsskede mellan papper och digitala media där den tekniska utvecklingen går lite för fort för att den pedagogiska praktiken ska hänga med.

Om man väljer att köpa tjänster/plattformar för innehållshantering, vad bör man tänka på? Vilket innehåll behöver vi och vilken typ av det egna producerade innehållet behöver vi spara?

Pedagogik: Hur ser de pedagogiska modellerna ut? Ska materialet i huvudsak kunna nås i klassrummet eller ”där man är”? Är innehållet främst avsett för lärare eller till elever genom lärares förmedling eller ska eleverna kunna ta del av det på samma villkor? Kan eget producerat material läggas in av elever och lärare?

Flexibilitet: Kan innehåll och dess metadata flyttas till andra verktyg och plattformar som ligger närmare lärprocessen, som PLE:er, portfoliosystem och liknande.

Integration: Kan plattformen ta in de datakällor som lärare/elever/bibliotekarier vill ha? Kan dessa källor nås genom en gemensam sökfunktion.

Öppenhet: Använder systemet öppna standardiserade metadata? Finns det ett API som andra aktörer inom eller utom utbildningsnätverket, kan ansluta till? Hur hanteras fritt, upphovsrättsskyddat eller Creative Commons-licensierat material?

Vem äger de data som skapas på plattformen? Om samarbetet avslutas hur exporteras de till skola/utbildningsanordnaren?

En spaning

Om jag ska våga mig på en spaning in i framtiden så tror jag att innehåll och media för skolan kommer att bli mycket bättre organiserat än idag enligt sätten som beskrivits här. Frågan är vem som kommer att driva på utvecklingen?

Personligen tror jag inte att utbildningsanordnarna själva gör det. Inte heller biblioteken. Jag gissar att det är plattformar som Flod, Pedagogiskt Fönster eller Learnify som utbildningsansvariga på gott och ont kommer att fastna för. På några håll i landet kommer man dock utveckla och driva egna lokala eller regionala plattformar.

Ett annat eller kompletterande scenario är, att det kommer att finnas många billiga verktyg via Internet. Dessa gör det möjligt för elever och lärare att enkelt bygga sina egna undervisnings- och studiemiljöer. Lärmiljöer som är personligt utformade och som både hanterar sociala utbildningsnätverk, lärprocesser och innehåll och medier.

Men fundera själv! Vad tror Du?

Just nu pågår det ett arbete inom Sveriges Kommuner och Landsting med att ta fram en handlingsplan för eSamhället, innehållande en vision och tydliga målbilder. I arbetet frågar sig SKL vilka utmaningar som kommuner, landsting och staten står inför för att kunna skapa bättre service samt vad det behövs för gemensamma satsningar och strategier.

För att få ett inspel till arbetet har SKL bland annat genomfört ett idéseminarium med leverantörer och konsulter som har ett intresse för offentlig sektor. Metamatrix var en av de  specialiserade leverantörer som tidigare idag fick möjlighet att ge sin bild av de IT-tjänster som finns inom kommunal verksamhet, både kopplat till utmaningar och när det gäller det som behöver göras framöver. Fokus på diskussionen var vad som kan förbättras och utvecklas, för att förenkla medborgares och företags vardag.

Under sommaren/hösten har även SKL givet ett uppdrag till oss på Metamatrix att genomföra en mindre kartläggning kring e-tjänster i skolan. Den kartläggningen har genomförts genom intervjuer med utvalda kommuner och leverantörer, och har givet en bild av dagens utmaningar och framtidens behov när det gäller e-tjänster i skolan. Även denna kartläggning kommer att användas som ett underlag för att ta fram handlingsplanen för eSamhället.

Det är därmed mycket aktiviteter just nu inom SKL när det gäller IKT och e-tjänster, mycket tack vare att området kommunala e-tjänster har fått en högre prioritet  inom organisationen.

(också publicerad i pappersform i DATORN I UTBILDNINGEN nr 5, 2010)

Med den nya skollagen ges skolbiblioteken och bibliotekarierna goda förutsättningar att få en mer framträdande roll i elevers lärande och i lärares undervisning. Den digitala teknikens utveckling gör att elever redan tidigt behöver hjälp att skapa, hantera och värdera digital information så att lärandet understöds. Även utanför skolan är det väsentligt att elever lär sig navigera i det informationsintensiva samhället. Bibliotekarier bör ha mycket bra förutsättningar att ikläda sig rollen som guider/coacher för elever i det nya informationssamhället, både inom det formella och informella lärandet.

Bakgrund

Den nya skollag som riksdagen fattade beslut om i juni, omfattar utbildning från och med förskola till och med vuxenutbildning och ska enligt regeringen ”utgöra basen för kunskap, valfrihet och trygghet i alla de skolformer och andra verksamheter som omfattas av skollagen”. Lagen träder i kraft 2011 och för vuxenutbildningen 2012.

En del av lagen handlar om skolbibliotek och där tillgången till dessa nu för första gången regleras i lag. Alla elever ska ha tillgång till ett bibliotek vilket även gäller friskolor.

I propositionen står det:

”Med skolbibliotek brukar vanligtvis avses en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställs till elevernas och lärarnas förfogande och som ingår i skolans pedagogiska verksamhet med uppgift att stödja elevernas lärande. Regeringen anser att skolbiblioteken spelar en så viktig roll för att stimulera elevernas intresse för läsning och litteratur samt för att tillgodose deras behov av material för utbildningen att det är motiverat med en egen bestämmelse i skollagen.”

I propositionen står också följande:

”Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.”…….” Med lärverktyg avses således den utrustning och materiel, förutom böcker, som eleverna behöver för att kunna nå målen för utbildningen.”

IT nämns i propositionen bara på tre ställen och då under termen ”informationsteknologi”. Två av dessa tre omnämnanden rör stöd i arbetet med barns språkutveckling.  Det tredje stället nämner att informationsteknologin ”har inneburit stora förändringar avseende hur undervisningen bedrivs och vilken utrustning som eleverna använder”.

Remissinstanserna har överlag varit positiva till att lagstifta om skolbibliotek. Kritiken har handlat om att lagen inte går tillräckligt långt eller är tillräckligt specifik utifrån respektive remissinstans specialområde.

Bredding av bibliotekariernas roll

Den nya lagen om skolbibliotek väcker många och utmanande frågor och möjligheter. Trots att IT nämns mycket begränsat är det intressant att läsa vad propositionen säger/inte säger om IT. Det är också intressant att fundera på vad som ligger i begreppet ”andra lärverktyg”, d.v.s. andra verktyg än böcker.

”Andra lärverktyg” kan mycket väl tolkas så att det ges goda förutsättningar att utveckla skolbiblioteken till moderna centra för kultur och kunskap inom skolans ram; Bibliotek som har böcker och medier, datorer, trådlösa nätverk, e-böcker och organiserad tillgång till alla möjliga former av digitala lärresurser.

De viktigaste ingredienserna finns redan i det som bibliotekarier arbetar med och det de utbildats i. Hittills har centrala delar av deras arbete rört organisering/klassificering av böcker, elevers läsförmåga, förmedlandet av läsupplevelser, faktatillgång och informationssökningskompetens.

Men en ny och utmanande rollförändring eller snarare rollkomplettering kommer att krävas för att arbeta i de nya skolbiblioteken. Bibliotekariens utbildning och arbete är en utmärkt grund, men behöver kompletteras med kunskaper och färdigheter om hur Internet och digital teknik kan användas i elevers lärande.

Digitala lärresurser

Ett område är hur digitala lärresurser ska lagras, hanteras och organiseras. Viktiga frågor är hur man skapar informationsmodeller som hjälper elever och lärare att få tillgång till relevant och kvalitativt bra material. Vilka digitala system och applikationer är bäst att använda ur interoperabilitetssynpunkt d.v.s. hur information både till form och innehåll bäst överförs mellan olika system? Hur ska digitala lärresurser bäst organiseras så att de eller deras metainformation kan flyta i och ut i LMS:er , PLE:er , portfoliosystem etc?

Bara för någon generation sedan var information både svår att få tag i och i många fall dyrt. Idag står vi alla; elever, lärare, föräldrar inför det motsatta problemet. Internet har gett oss ett informationsuniversum som innehåller allt, och ofta mer än vi vill ha. Bibliotekariens och lärarens roll kommer bl.a. att handla om att hjälpa elever att skapa mening och förståelse i en värld där informationen och budskapen sköljer över oss.

Därför är informationskompetens (information literacy) vid sidan av organiserandet av digitala lärresurser ett annat huvudområde för bibliotekarier att agera inom. Detta område är vare sig vi vill eller inte ett nyckelområde för alla som på allvar vill förstå det samhälle som vi kommer att leva i. IT är inte bara det enkla användandet av programvaror, digitala verktyg och applikationer. Skolan behöver lära ut en djupare förståelse för hur IT och digital teknik fungerar; vilka mekanismer, principer och strukturer som ligger till grund för hur information, innehåll och olika medier produceras, lagras och distribueras. Här har bibliotekarier en stor och viktig uppgift. De har ju sedan århundraden sysslat med att organisera ”lagrad” kunskap i form av böcker och artiklar. Det är naturligt att de fortsätter med det i en digital tidålder.

Elevdatorer gör IT viktigare

Det är möjligt att det inte syns än, ute i skolor och kommuner, men trenden är solklar: Fler och fler skolor ger elever en egen laptop och inför trådlösa nätverk. Denna utveckling kommer troligen att fortsätta så att den omfattar alla. Därför blir IT en mer och mer viktig el av lärandet. Följande bild kan illustrera bibliotekariens/bibliotekets roll.

Det finns många spännande aspekter av hur skolbiblioteken kommer att utvecklas. En intressant fråga är hur bibliotekens lokaler kommer att se ut. I debatten har man ibland hört röster som anser att bibliotek i framtiden bara behöver vara virtuella. Men den ”fysiska” biblioteket får inte underskattas.

Plats för informellt lärande

Peter Gärdenfors som är kognitionsforskare i Lund, betonar i sin nyutkomna bok, Lusten att förstå, det informella lärandet betydelse. Han menar att informellt lärande drivs av intresse och lust medan det formella lärande motiveras av samhällets, föräldrars och kamraters krav och belöningar. Resonerar man så är det lätt att slås av att Bibliotek kan vara platser, både fysiska och virtuella, där informellt lärande uppmuntras och understöds.

Det går inte att bortse från att digital teknik helt håller på att ta hand om all information och media som produceras. Att förstå dessa strukturer och nätverk är av fundamental betydelse för att kunna verka i samhället. Bibliotekarier har utmärkta förutsättningar för att kunna hjälpa elever och lärare att bättre göra det.

Men bibliotekens förändrade roll kommer inte att komma med automatik. Den nya lagen ger en bra grund men sedan måste frågorna bearbetas i skolorna, i kommuner och i friskoleorganisationer.

Samarbeten och nätverk måste upprättas och uppmuntras, dels mellan skolor men också mellan bibliotek, läromedelsproducenter och andra producenter/leverantörer av innehåll som önskar nå skolan.

Som alltid är kompetensutveckling inom IT-området en av de avgörande faktorerna. Kompetensutveckling där individer från olika yrkesgrupper måste få utbildning utifrån sin individuella nivå.

——————–

Fakta om den nya skollagen

Den nya skollagen ska tillämpas från den 1 juli 2011. För vuxenutbildningen gäller den 1 juli 2012. Reglerna för fristående och offentliga skolor blir desamma. Det betyder att friskolorna ska följa kurs- och läroplaner och sätta betyg. Kraven på lärarna skärps. Bara behöriga lärare får fast jobb. Undantag för modersmålslärare och yrkeslärare. Elever ska ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator samt studie- och yrkesvägledning. Särskilda profilklasser för särskilt begåvade elever kan införas i grundskolan. Ett nytt betygssystem med sex nivåer i stället för dagens fyra, där A är högst och F lägst. Alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek, ett krav som även gäller friskolor. 
Ökade rättigheter för elever som behöver stöd och hjälp. Elevers behov av särskilt stöd ska utredas bättre och beslut om stödprogram ska kunna överklagas. Gymnasieskolans individuella program avskaffas och ersätts med fem introduktionsprogram. Behörighetsreglerna till yrkesprogrammen skärps.

Källa: Utbildningsdepartementet (TT)