Metamatrix om IT och Utbildning

Recension av The Future of the Internet and how to stop it av Jonathan Zittrain         Del 1 av 3

Inledning

Min första reaktion inför titeln The Future of the Internet and how to stop it av Jonathan Zittrain är: Vadå? Vill han stoppa Internet? Är detta ännu en av de nätskeptiska författarna och debattörerna som tycker att nätet fördummar och gör oss ytliga? Är detta ännu en bok i raden av nätskeptiska böcker som Andrew Keens The Cult of the Amateur eller uppmärksammade artiklar som Is Google making us stupid? av Nicholas Carr.

Men ju längre jag läser desto mer uppskattar jag titeln! Jonathan Zittrain är inte alls en Internethatande reaktionär. Tvärtom! Han är istället en person som vill rädda Internet från den utveckling som han anser sannolik. Han ser en stor risk att Internet inte kommer att fortsätta utvecklas på det unika och kreativa sätt som nätet och PC’n har gjort under de senaste 30-40 åren. Han värnar och bryr sig om Internet men är orolig för den kommande utvecklingen.

Jonathan Zittrain är en av de amerikanska akademiker med oantastliga meriter som samtidigt väljer att vara debattör och populär författare. En kollega med liknande bakgrund är den kanske i Sverige mer kände Lawrence Lessig, som för övrigt skrivit förordet till boken.

Jonathan L. Zittrain, född 1970, är amerikan och är för närvarande professor of Internet law på Harvard Law School och Faculty co-director på Harvard’s Berkman Center for Internet & Society. Tidigare var han bl.a. professor of Internet Governance and Regulation på Oxford Internet Institute of the University of Oxford. Hans arbete rör flera aspekter av internetjuridik som immaterialrätt, censur, filtrering etc.

Hot och möjligheter

Huvudtesen i denna bok är att nätet står inför ett antal rejäla hot som pendlar mellan extremerna disintegration och överreglering. Den ena extremen är förorsakad av den minoritet som inte kan avhålla sig från att parasitärt utnyttja nätet till sin egen fördel genom virus, maskar, malware, spam, identitetsstölder, vidrigt våld och pornografi. Den andra risken är ett överreglerat internet där företag och organisationer låser in användarna i opåverkbara apparater, där hård- och mjukvara sitter ihop och uppdateras centralt på distans.

Zittrain ser Internets utveckling fram till nu som en unik serie mycket lyckosamma parallella utvecklingar. En rad olika aktörer har både genom samarbete och konkurrens under förvånansvärd kort tid lyckats utveckla en teknik som kommit att dominera eller i alla fall bli en viktig del av tillvaron i den mer utvecklade delen av världen.

Internet och PC’n har sedan 1970 och framåt utvecklats av en blandning av forskare, amatörer, entusiaster, affärsmän/kvinnor. Nätets grundstruktur bygger på ganska enkla protokoll som förmedlar datapaket mellan datorer som är uppkopplade på Internet. Ur flera aspekter är detta inte helt effektivt men det har gett nätet en robust grundstruktur som tillåter en rad olika utvecklingsinsatser från många aktörer samtidigt och som också gett utrymme till rörelser som Open Source, självuppfostrande regler som netiquette, åsikter som att all information ska vara fri och olika ”commons”-rörelser varav Creative Commons är den mest kända.

Nätets grundläggande teknik och protokoll har inte dominerats av enskilda aktörer utan har kunnat ligga till grund för vem som helst att utveckla och modifiera. Detta är enligt Zittrain en av de allra viktigaste förklaringarna till varför utvecklingen kunnat gå så snabbt och så förhållandevis bra.

Ett nyckelbegrepp i boken är Generative Technology. Det är svårt att hitta en bra och etablerad svensk översättning men generative kan närmast översättas som skapande, frambringande, fortplantnings-…, vilket kan ge en god uppfattning av vad det hela handlar om.

Zittrain använder detta begrepp för att berätta om och beskriva den miljö och de förutsättningar som nätet och PC’n utvecklades under från 1970 fram till och med 90-talet. Enligt Zittrain har PC’n och Internet utvecklats med hjälp av denna generativa teknologi som låter användarna experimentera, leka med och utveckla den. Det är en plattform som bjuder in till utveckling genom samarbete.

Med hans egna ord kan det låta så här: ”I have termed this quality of the Internet and of traditional PC architecture “generativity.” Generativity is a system’s capacity to produce unanticipated change through unfiltered contributions from broad and varied audiences. Terms like “openness” and “free” and “commons” evoke elements of it, but they do not fully capture its meaning, and they sometimes obscure it.”

Zittrain anser helt enkelt att detta har varit ett av grundfundamenten i nätet och PC’ns utveckling. Han målar fram en bild som har varit en blandning av idealitet och affärer, mellan open source, open content- förespråkare och företag som vill få sina produkter och affärsmodeller att dominera. Han beskriver den blandning av idealitet och affärsnytta som låg till grund för utvecklingen; hur akademiker, forskare på företag, intresserade amatörer samarbetade och konkurrerade. Några stora pengar fanns till att börja med inte med i bilden och ingen brydde sig om att i någon större utsträckning, få kontroll över allt som skedde.

Han påpekar speciellt att det utskällda Microsoft med sina försöka att dominera PC-marknaden aldrig var i närheten av det som Apple lyckats genomföra med IPhone. Apple släpper inte in utvecklare på sin Iphone-plattform innan de godkänts medan Windows bara är ett av ett flertal  operativsystem som kan användas på PC’s.

Kampen mellan det specialiserade och det allmänna decentraliserade….. del 2 publiceras 2010-02-17

Del 2

Del 3

Boken kan laddas ned som PDF från http://futureoftheinternet.org/download

Under OER-konferensen Framtiden för OER i Sverige gjorde Jan Hagerlid från Kungliga Biblioteket en intressant jämförelse mellan Open Access-rörelsen (OA) och rörelsen runt öppna lärresurser. Tyvärr har jag inte tillgång till hans bildserie ännu och mina anteckningar är ofullständiga. Men han gjorde en lista med + och – för de båda rörelserna som i flera avseenden talade till OA:s fördel. Jag hann inte med att anteckna allt han sade men här är hans + och – för OER-rörelsen:

Minus för OER: Oklarhet om upphovsrätt, vissa lärares inkomster kan vara hotade, inget stöd i normer och meritering det officiella stödet inte lika tydligt, saknas enkel infrastruktur och allmänt erkända tjänster, mer komplext och föränderligt material.

Plus för OER: Små problem med överlåtelse av upphovsrätt, ingen etablerad meriteringsmodell som bromsar eller ekonomiskt modell som bromsar, inga etablerade motståndare, målgruppen potentiellt mycket större.

Min egen tolkning är att detta i första hand visar att OA är en mognare och mer etablerad rörelse. OER-rörelsen startade senare och har ännu inte hunnit vinna samma stöd från etablissemanget.

Jag skrev själv för några år sedan en jämförelse mellan de tre fenomenen öppen källkod, Open Access och öppna lärresurser inom högre utbildning för OECDs räkning. Den ska publiceras i en antologi inom CERIs program University Futures som blivit kraftigt försenad, så innan texten är helt föråldrad lägger jag ut den här. Kanske någon har glädje av den. Open to Change

Under konferensen Framtiden för OER i Sverige, som Metamatrix var med och arrangerade, var en av talarna Patrick McAndrew från Open University och OLnet i Storbritannien. Han redogjorde för erfarenheterna från de första åren med Open Universitys OER-satsning Open Learn. I botten finns en matnyttig utvärderingsrapport.

Open University var tidigare ekonomiskt beroende av att sälja sitt lärmaterial till studenterna men man trodde inte att den ekonomiska modellen skulle hålla i framtiden och 2006 lade man om kursen och satsade på öppna lärresurser. Risken att sitta still och göra ingenting bedömdes som för stor.

Sedan starten har man haft ca 2 miljoner unika besökare varav ca 2 000 svenskar i veckan. Man räknar med att man OER-satsning medfört en lång rad fördelar som att man når ut till fler människor, speciellt inom sina målgrupper. Det har lett till en snabbare teknisk förändring inom OU och till mer externt samarbete. Mest intressant är att man har fått mer än 13 000 nya studenter genom OER-satsningen och eftersom varje ny student värderas till ca 500 pund innebär det ett ekonomiskt tillskott till OU på ca 6,5 miljoner pund sedan starten! Detta var inget man räknat med vid starten utan det har kommit som en glad överraskning. Men det bekräftar resultat från MITs utvärderingar – de drar också till sig många nya studenter genom sin OER-satsning. När ska våra svenska universitet inse den konkurrensfördel som ligger i en kraftfull satsning på öppna lärresurser?

Vi människor undrar ofta hur vi uppfattas av andra. Det behöver inte vara ett tecken på fåfänga att fråga efter andras bild av en själv. Det kan vara ett bra sätt att lära sig mer om sig själv. Detta gäller i synnerhet ett helt lands självbild — där kan man ha mycket att lära av att fundera över hur man uppfattas av dem som kanske har delvis andra utgångspunkter och prioriteringar.

Min kollega Frida Hallén och jag har gjort en studie där vi läst ett antal OECD-granskningar som beskriver och jämför svensk utbildning med andra länders. Rapporten hittar du här. Svensk utbildning sedd utifrån Vi har lagt 12 olika granskningsrapporter bredvid varandra och försökt beskriva den bild av svensk utbildning som växer fram. Det har varit ett fascinerande arbete som visar att OECDs experter i många avseenden berömmer Sverige för ett ambitiöst, generöst och välfungerande utbildningssystem. Men det finns också kritik på ett antal punkter, t.ex. ifråga om hur nyanlända invandrarelever tas emot. Det är intressant att notera att de senaste årens rapporter är mer kritiska till svensk utbildning än de tidigare. Man kan fundera över orsaken till det…

För den som vill få en snabb inblick i rapporten finns här ett bildspel. PP_Svensk utbildning